Åldersnojja...

...

Igår, på efterfest på mc-klubb, konverserade jag med en grabb i min egen ålder. Alltså nyss myndig (vilket ytterligare bekräftas av att jag fick visa leg på systembolaget tidigare på dagen). Han påstod att om man frågar en genomsnittlig 18-åring av idag så är det nästan ingen chans att vederbörande vet vem Cornelis Wreeswijk är/var?. Fråga mig inte varför ämnet kom på tal, utan förundras istället över nästa generations bristande kunskap om viktigtheter.

Eller är det helt enkelt så att man själv börjar bli avdankad, gammal och trött? Jag har gjort ett seriöst försök att hänga med i den moderna svenska musikscenen. Jag älskar vissa, som Joel Alme och Magnus Weideskog. Men det är för många artister att hålla reda på. Krunegård, Valentine etc etc.

En av mina största rädslor är att bli gammal. I synnerhet att bli gammal i sinnet, vilket jag lovat mig själv att aldrig någonsin bli.

Nyss på tv var det ett reportage om hur det svenska språket har förändrats när det kommer till sms. Det ska tydligen förkortas och skippas vokaler. Allt för att spara tid. Så om ni får konstiga och till synes obegripliga sms från mig, beror det på att jag försöker föryngra mig och bonda med kidsen av idag, jao......

Ja jävlr, det är inte lätt att åldras.

För övrigt var gårdagen väldigt trevlig. God mat och god dryck och en liten sväng på lokal. Samt som jag nämnde, efterfest på mc-klubb till solen gått upp och hemtransport i världens minsta Peugeot 206. Life is good....