Pendla till Polen

...

Hur beskriver man helgen som varit?

Att det dracks har nog de flesta räknat ut.

På flygplatsen i Warszawa stod några riktigt eleganta Mercor uppradade strax utanför entrén, för vidare transport till vårt hotell. På bakluckan stod det några flaskor Belvedere och ingen fick kliva in i bilen utan att dricka en shot.

Innan vi kommit fram till bilarna, där arrangören Stefan väntade tillsammans med shot-tjejen och chaufförerna, kom polisen tydligen fram och upplyste om att det var strängeligen förbjudet att dricka sprit på öppen plats. Särskilt på flygplatsen. Ena chauffören gjorde en snygg räddning och förklarade att Stefan var en av Sveriges mest kända musiker, och att vi andra var hans orkester. Vilket var en fullgod förklaring för polisen som inte var intresserad av att bli inblandad i något diplomatiskt trassel.

Vid ankomst till hotellet blev det ytterligare några skjutare. Undertecknad fick i sig 4 totalt. Det var således ett ganska marinerat sällskap som rullade in på sina respektive rum. Trots att vi bodde på Mariott, stans finaste hotell, hade Stefan ordnat resan till ett högst överkomligt pris. Hädanefter kommer jag gärna bo på just den hotellkedjan. Hotellet var otroligt fint och sängarna var av högsta Törnrosa-kvalitet.

Förutom god mat och dryck spelade vi en hel del biljard. Vi ordnade tävlingar för oss själva och det var även några lokala polska förmågor som deltog någon av kvällarna. Framåt midnatt blev sällskapet rätt splittrat men en given samlingspunkt var hotellets kasino. Kasinots okrönte kung var otvivelaktigt Chamat. Herregud vilken föreställning han bjöd på. Han vann rätt ut på blackjacken i 3 dagar och det var ingen i lokalen som undkom att se hans lilla enmans-show. Hur ska man kunna förlora med det självförtroendet? Efter att ha vunnit en svettig hand sa han tex till ena pitbossen att "I love you like a brother".

Magnus spelade ett par penga-partier med en polack ena kvällen. På något konstigt vis lyckades han förlora nästan 6.000 kr. Jag vet inte om han blev hustlad eller om han bara underpresterade till följd av all alkohol. Men efter matchen kom polacken fram med en bjud-öl, kramade om honom, och sa "i like you". När han kommit utom hörhåll kom repliken. "Det är lätt att säga i like you när man just vunnit 6 lax" Så sant så sant. Swing when you're winning.

Staden Warszawa var överraskande trevlig. Prisnivån var klart billigare än Sverige, så länge man kom några kvarter bort från restauranger och klubbar i anslutning till fina hotell. Jag gillar inte att besöka alltför fattiga länder, eftersom kontrasten blir alltför påtaglig och jag i slutändan nästan får dåligt samvete. Världens eländigaste länder kommer nog slippa ha mig på besök. Polackerna verkar vara ett trevligt folk och inte alls sådär östeuropeiskt otrevliga, som man verkar kunna bli efter att ha blivit nedtryckta i skoskaften i alltför många generationer. Prag är ett typexempel på det, där det lyser ett hat i ögonen på varje person man träffar på.

Ena morgonen gav jag mig iväg på en liten strapats. Först intag av frukost och sedan en ganska lång promenad. Jag såg en del vackra byggnader och några schyssta shoppingsmalls, efter att ha med nöd och näppe undkommit med livet i behåll när jag korsade en av stans största vägar. Det var inte bara bilar att se upp för. När jag stod mitt i vägen och väntade på ett bra läge upptäckte jag att mitten var till för stadens spårvagnar. Jag kunde ha slutat som en dekal på 4:ans pendel till Krakow. Det hade inte alls varit bra.

Det mest positiva resan bjöd på var själva dit-resan. Vi flög från Skavsta med ett lågprisflygbolag som hette Wizz Air. Jag tänkte att det var Tallin-resa all over igen med en flygmaskin tillverkad strax efter andra världskrigets utbrott. Men inte då. Kärran var helt ny och jag skulle kunna ta en vadslagning på att den inte var mer än 3 år gammal. Min känsliga näsa kan lukta sig till flygsäkerhet. Hemfärden var aningen trassligare, men det berodde mer på skit bakom spakarna än på ett gammalt plan.

Nu blev det inte så många kort tagna som jag hade tänkt. Plus att dom få jag knäppte i vanlig ordning håller en riktigt rysligt dålig skärpa. Min parkinson förstör varenda bild. Lägger in några bilder här nedan...

Makedonien nästa!