Dave Letterman

...

Till mitt stora förtret har tv6 flyttat David Letterman Show till betalkanalen TV400. En kanal som ingen fullt frisk människa i Sverige har tillgång till. I synnerhet inte jag som inte ens har ett ComHem-abbonemang.

David Letterman är en av mina största idoler. Han har varit med sedan tidernas begynnelse men lyckas ändå vara så där fruktansvärt rolig och barnslig.

Därför gör det mig ont i hjärtat när olika talkshows jämförs med varandra. Somliga gillar Letterman. Andra gillar Jay Leno, Jimmy Kimmel eller Conan O'Brien. För mig är det obegripligt. Ungefär som att jämföra en Bentley med en lådbil. En dåligt byggd sådan, där styrstaget går av på mitten redan innan ekipaget kommit i rullning.

Därför påstår jag att den, som inte tycker Letterman har den roligaste amerikanska talkshowen, har tvärfel och inte är tillräckligt insatt i frågan för att ens vara kvalificerad till en åsikt.

Det syns på så många sätt. Letterman lyser som stjärna under den obligatoriska inledningen. Alla shower har manusförfattare som skriver deras inledande skämt. Men Letterman gör så mycket mer av sina skämt. Hans kreativitet och lekfullhet kommer fram mycket mer än hos andra. Leno är i mina ögon pinsam i sin inledning. Det är precis som att hans show medvetet inriktat sig mot den ointelligentaste delen av den amerikanska befolkningen. Dom som inte begriper annat än de mest simpla skämt.

När det kommer till konversationer med gäster är Letterman återigen helt överlägsen. Han har roligast, är mest pontan och ställer dom klart intressantaste frågorna. Egentligen dom ointressantaste på sätt och vis, eftersom han vänder och vrider på allting och frågar riktigt skeva saker. Men det fungerar och bidrar till en stämning ingen annan kan få fram.

För den som vill sätta sig in i hans show rekommenderas dom gamla youtube-klippen där han får Madonna på gigantisk kokning. Hysteriskt roligt.

Med detta sagt vill jag hylla min hjälte Dave Letterman. Gammal rent åldermässigt men 14 i sinnet. Här är han i all sin prakt.

På tal om att ställa knepiga frågor kommer vi osökt in på mig själv. Gurra och Rille har myntat ett uttryck som heter att ställa en "gurkfråga". Det är en fråga som ställs av mig, men som ställs enbart för ställandets skull, där jag egentligen inte kunde bry mig mindre om svaret.

Låt säga att Rille berättar om sin bilsemester i somras. Familjen kanske stannade och tankade på någon obskyr bensinstation mitt i den skånska myllan. Där kan jag tex flika in en fråga om hur mycket bensinen kostade per liter. Enligt dom alla fall. Själv tycker jag mina frågor är intressanta och har stor relevans. Jag kan sträcka mig till att det ibland slinker ur mig någon aningen ointressant fråga.

Det jag vill komma till är att det borde vara jag som sitter och intervjuar intressanta personligheter i strålkastarljusets sken. Jag är fullkomligt sjuk i huvudet, tänker på saker ingen annan tänker på samt har en stor portion humor. Tror allt det här skulle kunna mynna ut i väldigt intressanta intervjuer. Den stora vinnaren av allt det här skulle vara pöbeln. Vanliga människor som varje kväll bänkar sig framför tv:n i jakt på underhållning, eftersom innehållet i deras egna liv stavas leda och tristess.

Men jag har inte sett röken av något massmedialt utrymme. Jag vet att efterfrågan finns där som ett latent virus, men jag är för lat för att framkalla den. Därför sitter jag, långt ifrån ära och berömmelse, och ställer tom-frågor i min bitterhet.

Jag får trösta mig med att Letterman håller upp fanan för stunden. Men den dagen han trillar av pinnen kommer det bli tomt. Ett stort svart hål som ingen kommer kunna fylla. Utom jag. Men vid det laget har nog min frågvishet kapats vid fotknölarna en gång för mycket, och begravts bakom en oigenomtränglig sköld av icke-frågvishet och tystnad.

Så, Rille och Gurra, betänk vilket världsligt ansvar ni besitter innan ni nästa gång skickar på min frågvishet en rak höger. Betänk även att det finns en method to my madness. Tror ni att det är en slump att jag kan så mycket konstiga saker om allt möjligt, och fullkomligt krossar frågesportsscenen?

Slutligen. Jag såg just ett nyligt Letterman-avsnitt där Scarlett Johansson var med. Underbara, underbara Scarlett. Ingen annan är som henne. Vacker, mystisk och helt perfekt. Jag tror att hon kommer bli ihågkommen som den här tidens Greta Garbo. Ryan Reynolds ska skatta sig lycklig. Sanna mina ord.