Rostade racketar

...

Strålande tider.

Var just och spelade veckans squash-seriematch. Mot tabelltvåan. Det redan på förhand trassliga läget förvärrades ytterligare av att min lagkamrat lämnade återbud. Men efter några telefonsamtal hade en kompetent ersättare jagats fram.

Inom allting i livet finns det bra och dåliga dagar. Idag visade sig bli en bra dag. I was on fire. Jag vann mina matcher med 3-0 respektive 2-1 i set. Reserven spelade även han på toppen av sin förmåga och vi vann till slut matchen med 11-5. Ett mycket bra resultat och tack vare dagens bragd har vi fortfarande chansen att gå upp till div 1. Tre matcher kvar och jag räknar med ett massivt kollektivt godande från er läsare. Detta eftersom jag vet att det finns ett antal som ondar väldigt intensivt. Så ni måste skramla fram tillräckligt mycket positiv energi för att dels täcka upp för den negativa energi alla ondare frammanar, och dels ha lite kvar i tanken för att få oss på plussidan.

Till nästa sak.

Såg igår "Roast på Berns". Ett program jag faktiskt inte fallit för, även om jag normalt tycker om stand-up. Det jag sett hittills från det programmet har känts tillgjort och sådär lagomt låtsas-elakt. Gårdagen var bara nämnvärt bättre på den fronten. Men en sak stack ut.

Magnus Betnérs roast av Sofia Wistam är det överlägset elakaste jag någonsin hört när det kommer till att döma ut en enskild individ. I över 6 minuter sågade han i princip allt hon gjort från spädbarnsålder till dags dato. Att den stackars människan inte började gråta är för mig ett stort mysterium.

Såhär såg det ut alla fall.