Vad är det ultimata beviset på att man ser förjävlig ut?
Eventuellt fick jag det rakt i nyllet igår utanför Globen strax efter Jerry Seinfeld påtalat sin sista samhällsobservation.
Teorin bygger på att det finns personer som är redo att lägga ner ett halvårs intensivt slit för att slippa se det minsta ut som mig.
Många påstår mig vara lik Fredrik Virtanen (eller snarare han lik mig) och, om jag nu såg rätt, hade han iklätt sig en gigantisk skepparkrans samt ett par otroligt speciella nördglasögon. Mejkovrad till oigenkännlighet. Om det var honom är svårt att svara på men Mathias påstod att Kleerup stod bredvid. Vilket, ifall det stämmer, ökar sannolikheten för att allt det här inte var en synvilla.
Hursomhelst rätt ostrategiskt av honom då han inte längre kan tillskansa sig de fördelar som det innebär att se på pricken ut som mig.
Showen var för övrigt helt okej även om jag hade förväntat mig att gapskratta betydligt mer. När man älskat Seinfeld så mycket som jag gjort är det nästan oundviklig att bli semibesviken när man ser en person från showen i en annan typ av situation. Som att försöka komma upp i en standard som inte är möjlig.
Det roligaste får sägas vara när han pratade om vänners bröllop och att ingen blir glad över att få en inbjudan. Hur brudparet, efter vigseln, åker på kärlekssemester och lämnar gästerna "with dry cake and our relatives".
Lustigt nog ska jag på bröllop på lördag. Johan som ska gifta sig var med på showen och jag hörde ett försynt "vaddå, är det så?" när Seinfeld gick an som värst angående hur hemsk upplevelsen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar