Hopplös singel på bröllop

Min vistelse i Stockholm blev något av en eriksgata. Åtminstone i squash-mått mätt då jag dansade hem prestigematchen mot Bergström med solklara 3-2 i set.

Helgen avslutades med bröllop. Min kompis Johan äktade sin Jenny.

Vigseln var på Lovö kyrka ute på Ekerö.





Den var väldigt vacker och prästen var både personlig, rolig och inte alltför "kyrklig", vilket uppskattas av en tvivlare som mig. Precis som under studietiden satt alla andra tysta medan jag, Robban och Mattias småskrattade åt en massa små detaljer hos dom andra gästerna. Röstlägen, frisyrer och slipsar i ej perfekt längd eller modell.

Middagen serverades på natursköna Riddersviks Gård och det var många som ville göra sin röst hörd. Flera av talen var så där fantastiskt bra som man nästan inte tror är möjligt. Humor, lustiga anekdoter men samtidigt känsliga och väl balanserade. Johans best man höll ett tal som var helt fantastiskt och om jag någonsin ska hålla ett tal själv, önskar jag att det kunde bli lika bra.

Jag var del av att tredelat tal där vi hade fabulerat ihop en dagbok som Johan skrivit under studietiden och som, på ett förhoppningsvis roligt sätt, påtalade en del av hans mindre imponerande personlighetsdrag. Även fast jag tyckte materialet var lite sådär verkade det gå hem hos pöbeln. Såvida det inte var sympati-skratt. Själv tyckte jag egentligen bara början var solid kvalitét:

"12 september 2001. Jag vaknade rasande"
Bara tanken på att man vaknar rasande gör mig glad ända in i märgen. Vilket var något av Johans default-läge när det gäller morgonhumör under studietiden.

Underfundigaste formuleringen stod Andreas för som sa att:

"Ni vet Neil Armstrong, första mannen på månen som sa att det är ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten. Ert bröllop är just det..... Fast exakt tvärtom...."

Efter alla formaliteter fortsatte festen fram till DJ:n hade fått nog och vi gäster förpassades till att nattmingla utanför entrén. Vilket, tillsammans med stora mängder tobak, gjordes med den äran och somliga höll ut längre än andra. All heder till min egen prestation på den fronten.

De flesta bodde kvar på Riddersvik och dagen efter var det gemensam brunch till tonerna av presentöppning. Vår lilla konstellation hade köpt ett presentkort till Yasuragi, ett japanskt spa-hotell i krokarna av Nacka, som jag hoppas kommer passa herrskapet.

Avslutningsvis känns det som att jag själv skulle vilja gifta mig bara för att få ha en lika trevlig dag och en lika trevlig fest med mina vänner. Lite fel perspektiv möjligen?