Del 2 i att ducka kulor, baby

...
Ni kommer tro att jag fabulerat ihop följande, men strunt samma. Eliasson är mitt vittne.

Efter snus-fiaskot återvände vi till lokalen där jag, genom uruselt spel, lyckades hamna lite back för dagen. Runt 03 hade jag lovat att skjutsa hem Eliasson till Timrå och på väg ut till bilen blev jag återigen sugen på snus.

Så jag beslutade mig helt sonika för att återvända till Shell. För att slippa bli stående som ett jon bestämde jag vilken sort jag skulle köpa redan innan jag gick in i butiken. Camel White Portion. Gillar varumärket Camel (tjuvrökte det ofta som tonåring plus att kläder o klockor är lite tuffa) samt att jag tänkte att det är ganska stor chans att deras snus är äckligt. Vilket isåfall innebär att jag slänger bort dosan och på så vis har en liten chans att undvika att bli yrkessnusare igen.

Väl borta på Shell var det en otrolig uppståndelse runt entrén. Säkert 20 personer i 20-års åldern var inne i samt utanför butiken. Gemensam nämnare var att alla verkade onyktra samt käkade korv. Personalen for omkring som två yra hönor i butiken och precis när jag gjorde entré viftade ena expiditen med armen och meddelade att eftersom folk inte sköter sig i butiken blir alla tvungna att handla genom luckan som finns utanför. Vid äckel-luckan stod redan merparten av de 20 st korvätande mupparna och väntade på att få beställa ytterligare onyttigheter.

Återigen fick jag åka därifrån utan snus. Snacka om att det är någon högre makt som verkligen vill slippa se mig med det svarta guldet under läppen. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Nåväl, så lätt knäcker dom mig inte. Nya tag imorgon. Att stoppa en missbrukare från att få tag på sin fix är svårt.