...
Tog just en paus i pokerspelandet och åkte på McDonalds för en något försenad middag. Efter ett ovanligt kladdigt skrovmål ville Eliasson att vi, på vägen tillbaka till klubben, skulle stanna på Shell. Hans pokeränka ville ha kanelbullar och Cola levererat.
Just då kände jag mig otroligt sugen på nikotin i någon form. Tänkte som så att det är bätre att jag köper snus och försöker hålla ner konsumtionen till ett minimum, än att jag är och korpar cigg när jag är omkring rökare. Självklart är det att ljuga för sig själv och i realiteten kommer det innebära en storstilad comeback till yrkessnusandet.
Öppnade upp snuskylen inne på Shell. Det fanns hur många sorter som helst. Man har varit borta från branschen i ett drygt år och allting är förändrat. Mitt gamla flaggskepp Rapé Portion var såklart slut. Valet föll då på General White Portion. Montell hade den sorten i helgen och påsarna var väldigt smakfullt förpackade i en spiralliknande formation. En revolution inom tobaksbranschen. Man ville bara äta upp hela dosan. Även den var sorten var slut.
Det var här det började köra ihop sig. Kvar i kylen fanns alltför många produkter för att min beslutsångest skulle kunna göra ett val. Camel, Lucky Strike, Ettan, Grov, Röda Lacket, Mocca, Catch, Probe etc etc....
Efter att ha stått med krökt rygg och snusdörren öppen i nästan 5 minuter bestämde jag mig slutligen. Planerna på att köpa snus skrinlades. Jag stängde skåpet och riktigt såg hur tjejen i kassan gav mig onda ögat för att ha slösat på kylkapacitet utan att bidragit med några pengar. Men vad ska man göra när det bara krånglar i huvudet?
Så nu går jag var tredje minut upp på gatan i hopp om att finna en rökare. Vad är det för krångelfaktor på det beteendet?
Jag säger som Phil Hellmuth sa under poker-vm ett år. I CAN DODGE BULLETS BABY. Mig lurar man inte in i snuseriet hur lätt som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar