Nytt kapitel

Alla fall så har jag bestämt mig. Angående den eventuella flytten till Stockholm alltså.

Precis som många påpekat var det inget beslut, utan snarare en fråga om jag vågar hoppa på en möjlighet eller inte. Vilket jag gör den här gången. Efter nyår packar jag mitt pack och pack och installerar mig i en miljö jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig av.

På bekostnad av all den trygghet jag krampaktigt hållit i sedan jag 2003 flyttade hem från mitt senaste äventyr. Det äventyret var högskolestudier och jag kommer aldrig att glömma samtalet som var startskottet för min hemflytt. När pappa sa att "det vore bra om du kommer hem" och det plötsligt blev uppenbart att stackars mamma var mycket mer sjuk än vad hon själv gjorde sken av.

Gällande flytten är det många praktiska detaljer som löst sig på ett ypperligt vis. Framförallt genom Montell som verkligen ställt upp genom att fixa lägenhet och lovat att se till att allt ska klaffa med jobb, trivsel och det runtomkring. Men även genom McGarrett i Sundsvall som vill fortsätta använda mig som frilansare för copyjobb. För mig betyder det mycket att inte behöva stänga några dörrar. Rent socialt är jag inte ett dugg orolig. En blandning av utflyttade Sundsvallsbor, gamla studiekamrater, övriga kompisar, släktingar och kollegor kommer garanterat att bidra till min trivsel.

Så snart allting löst sig med uthyrning av nuvarande lägenhet, magasinering av saker och beslut kring min bil kommer jag på allvar börja se fram mot ett spännande 2013. Jag brukar skämta och säga ironiskt att "nästa år kommer att bli mitt år". Kanske kan det faktiskt bli så den här gången? Efter 33 hundår skulle det kännas på vippen till rättvist.

Men allt är inte guld som glimmar. Vid sidan av allt som känns positivt finns det också flera saker jag kommer att sakna. Jag nämnde tryggheten tidigare. Men den är ingenting mot alla mina fantastiska vänner som på olika sätt berikat min tillvaro. Helst önskar jag att alla ville flytta med. Men eftersom det inte går ser jag fram mot många timmar av telefonskvaller och att åka hem tillräckligt ofta för att inte mötas av en blåsorkester på tågstationen var gång.

Ja, det var väl egentligen bara det jag ville säga.

Eller just ja, en sak till. Det jag uppskattar med att gå på krogen är att träffa folk jag känner eller åtminstone känner till. Inte för att jag är folkskygg eller så, men om man tar belysning, berusnings- och ljudnivå i beaktande är det inte direkt givande att försöka föra en konversation med nya människor. Därför kommer det bli mindre slipsen-i-pannan-kvällar och desto fler trevliga mat- och pubsittningar. Så alla ni som bor i Stockholm och vill ta ett glas nu och då, skriv in mig på listan över potentiella personer att prata oviktigheter med.

SpSedds - Ses på Söder eller där det serveras!