Jag finns i New York

Nu är det exakt 1 timme tills min Arlanda-skjuts i form av mina medresenärer dyker upp. 

Vi ska testa New York i lite drygt nio dagar.  

Trots två tidigare besök i USA har jag aldrig kommit så långt österut som New York. Det har funnits andra orter som lockat mer. Därför ser jag fram emot den här resan och har gigantiska förväntningar. Det är dags att besöka ett seriöst resmål efter mina senaste trassel-resor. Polen, Gran Canaria, Makedonien etc duger inte när man är ämnad att ta över världen.

Att jag ens kom med på resan var en historia i sig. På midsommarafton tjatade Gavve, Rickie och Olle om att jag borde följa med. Dom hade redan bokat sin resa. Efter några stänkare tyckte jag att det lät som en helt överlägsen idé. Sagt och gjort, resan bokades direkt.

Vilket kändes helt okej ända till förra veckan då jag skulle checka in på planet. På vägen dit sitter jag tvärs över gången. På vägen hem sitter jag...... PÅ ETT ANNAT PLAN! Naturligtvis blev det trassel i bokningen till följd av all sprit och jag flyger därför hem exakt ett dygn senare än resten av sällskapet. Tragiskt på så otroligt många vis, varav huvudsakligen på att jag inte gillar att flyga ensam. Dels är det tråkigt och dels vill jag flyga med någon jag kan tänka mig att dö med. Men det ska nog lösa sig med lite sobril och ett par till-breddan-fyllda Fernet-muggar!

Men förutom soloflygningen hem måste jag aktivera mig i New York ett dygn extra. Bara att hitta ett hotell på Manhattan som kostar under 2000 kr per natt tog en hel eftermiddags googlande. Vad jag ska göra på min ensamma dag återstår att se. Tips mottages tacksamt. Det jag vet är att jag troligen kommer spendera kvällen på någon biljardhall, där jag kan bli bondfångad på det sista skramlet av reskassan. Chamat, som har bra koll på biljardscenen, har tipsat om ett ställe i Queens som heter Masters Billiards där det är full fart och folk "skriker och gestikulerar". Låter tryggt om jag får säga det själv. Men mitt oskyldiga tryne och blonda kalufs kommer nog överleva det oxå. Ärligt talat är jag mer oroad för själva flygresan hem. För varje gång jag ger mig upp i luften är jag en flygning närmare att landa med nosen först.

Förutom att dagdricka har vi faktiskt planerat ganska detaljerat vad vi ska göra. Fick Olle bestämma skulle vi hänga på Flashdancers hela dagarna. Ni kan ju googla på det ifall ni är nyfiken på vad det är för etablissemang.

Lite grovt har vi alla fall planerat följande:

- Hyra bil och åka till Atlantic City med pitstop i New Jersey för att visa Springsteen lite respekt
- Kolla in kvalet i US Open på Flushing Meadows och sen besöka Spa Castle i Queens
- Central Park
- Outlet-tripp
- Broadwayföreställningen "Book Of Mormons" skapad av mentalpatienterna bakom South Park
- Få en baseball i pallet på Yankee Stadium
- Dricka pretto-groggar på alla takterasser i Meatpacking District
- Helikopter över Manhattan

Jag kommer nog lägga upp lite kort så snart jag köpt en kamera. Vilket ska göras direkt på en känd butik som heter B & H Electronics, där tydligen alla anställda är judar med korkskruvspolisonger. Hoppas på att den synen inte kommer lämna några bestående men.

För övrigt har det pratats om att det är sinnessjukt dyrt att bo på hotell i NY. Men vi bor ståndsmässigt på Hyatt precis bredvid Grand Central Station för en inte alltför dyr penning.

Återstår att se vilken väg som är närmast. Pappa brukar dra ett gammalt skämt från tiden då det var på ropet att emigrera från Sverige. Man skojade om att det var närmast att ta vägen över Långsjönäset (ort i Jämtlund). Riktigt lustigt, gammal humor behöver inte stinka.

På återhörande från en glamorösare tillvaro!