Jag känner mig nästan tvingad att skriva några rader om The Tallest Man On Earth-konserten jag var på i söndags. Utan att vara någon musikrecensent och med vetskapen om att jag sätter upp mig själv för ett halvt dussin pretto-anklagelser från vissa personer i min omgivning.
Min relation till Tallest började i någonting så opretentiöst som "På Spåret", där han gjorde ett framträdande för lite drygt ett år sedan. Det tog kanske 30 sekunder att förstå att det rörde sig om någonting stort. Se själva.
Trots att jag brukar lära mig allt om mina favoritartister har jag, i ganska precis ett år, lyssnat på Tallest utan att sätta mig in i alltför mycket av bakgrunden. Visst, jag känner till spelningen på Newport Folk Festival i höstas, och att han börjar bli en etablerad internationell artist inom folk-genren. Men vid sidan av det är hans person för mig relativt obekant.
Konserten i söndags var fenomenalt bra. På scenen smälter allt samman till en perfekt helhet och, om det är möjligt att hitta sin perfekta sysselsättning, har nog Tallest gjort det. Mellan låtarna trivs han inte lika bra och ber ständigt om ursäkt för sin oförmåga att säga någonting intressant. Men det nervösa sättet är så genuint och äkta, att det öppnar upp en 25 centimeter bred gilla-tunnel hela vägen in i hjärtat. Han verkar ödmjuk och väldigt reko, med en blyg humor som säkert tar mycket större utrymme i privata sammanhang. Ett unikum och en sådan person man skulle vilja lära känna. För personer som är annorlunda och sticker ut, har ofta intressanta sidor som skänker ett speciellt personlighetsdjup.
Sen har vi det där med rösten. Den är rå och kraftfull, men samtidigt väldigt ren. Det går att känna smärtan på något vis och det är omöjligt att inte bli berörd. Man känner ungefär samma sak som när man lyssnar på Håkan Hellström, förutom att det här är på engelska och mycket mer musikaliskt.
Det fanns två låtar som gjorde min kväll lite extra. Först väldigt vackra "There's no leaving now" från den nya plattan. Sedan såklart "Kids on the run" som är min absoluta favoritlåt, och en solklar kandidat på en topp 100-lista över mina favoritlåtar genom alla tider. Jag spelade in ett litet kort klipp med telefonen (filmkvaliteten gör inte låten rättvisa, sa jag att jag var darrhänt?).
Hoppa på Tallest-tåget ni med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar