Wall Street: Money Never Sleeps

...

Min mailbox har de senaste månaderna fullkomligt översvämmats av vanliga människor (läsare) som undrar när det ska komma en ny filmrecension.

Voilá, här är den. Jag har precis kommit hem från biografen efter att ha sett uppföljaren till Wall Street. En film som jag verkligen älskade. Michael Douglas är en fantastisk och jag har sett fram mot den här filmen ända sedan jag hörde talas om att den var under produktion. Inte många filmer har så mycket att leva upp till.

Jag kan direkt säga att jag blev besviken. Flera faktorer mixade ihop den soppan. Här är några saker jag direkt ogillade:

- Shia LaBeouf's gestalt Jake Moore var en besvikelse. Det bottnar i att jag inte anser att han framstår tillräckligt auktoritär som up-and-coming börsmäklare. Även om jag tror att det inte bara är hans fel, vilket jag återkommer till, kändes det som han försökta vara man för en hatt han inte riktigt kunde bära upp.

- Även fast jag tror stenhårt på att product placement är framtidens intjänings-modell i tv&film-branschen, tycker jag det blev för mycket och för uppenbart. Det måste gå att göra på ett bättre vis. Samma exponering fast med naturligare invävning. Heineken, IWC, Moët, Ducati, Bulgari. Det är snarare en fråga om vilket varumärke som inte exponerades.

Dock vill jag ge en stilla applåd för Jake Moores klocka från IWC:s Portuguese Collection, som faktiskt ÄR en av världens mest tidlösa och stilrena urverk. Jag har tidigare pratat om just den modellen i min blogg och jag undrar fortfarande när den kommer pryda min arm.

- Tycker filmen misslyckades kapitalt med att framställa finansbranschen som något häftigt. Den där känslan av att "så vill jag vara" infann sig aldrig.

I slutet på 80-talet när Wall Street kom var fortfarande finansbranschen mystisk och gav tittaren en inblick i en spännande värld. Idag är situationen annorlunda. Det har blivit folkligt, i kombination med vetskapen om att dagens finansvalpar till mångt och mycket består av välutbildade nördar och tråktyper. Kan nästan exakt jämställas med pokerbranschen, vilken var mycket mer spännande att tillhöra back in the days när man tillhörde en exklusiv skara människor som gjorde branschen sådär härligt privat.

- Det anspelades alltför hårt på den amerikanske bolånekrisen och det blev ett virrvarr av olika klipp från nyhetsflöden. Vilket gjorde att det stundtals kändes mer som en dokumentär än en spelfilm.

Med det sagt tycker jag fortfarande att filmen var sevärd. Om inte annat av nostalgiska skäl. Den hade sina emotionella stunder och filmens finaste stund var när Gordon Gekko försonades med sin dotter.

Nu är jag inte helt objektiv eftersom det var två händelser som drog ner filmupplevelsen ytterligare en smula:

1) Jag blir tvångsmässigt pissnödig när jag går på bio och min normala procedur är att gå på toaletten minst 2 gånger från biljettköp tills filmen börjar. Idag hann jag bara med ett besök.

Jag kommer aldrig glömma när jag såg Sagan om Ringen under min studietid i Gävle. En 3 timmar lång film och jag hade laddat med 3 toalettbesök timmen innan. Med en stor bytta popcorn och en stor coca-cola hamnade jag mitt i raden, i en brant och trång biosalong där ett toalettbesök var en omöjlighet. Jag drack inte en droppe Cola på 2,5 timmar. Min törst var av historiska mått efter att ha satt i mig popcorn-hinken, och jag kommer fortfarande ihåg att jag svepte hela Colan när en halvtimme återstod, med insikten om att jag faktiskt skulle klara av att hålla mig även i ett worst case scenariro.

Idag hade jag som sagt inte förberett mig ordentligt och jag kände redan efter några minuter att jag vid någon tidpunkt under filmen måste uppsöka en toalett. Jag bidade min tid och inväntade ett bra läge. Hade redan planerat en snabb rush till en toalett belägen precis ovanför den första trappen. Jag fann den optimala tidpunkten när karaktärerna gjorde entré på en välgörenhetsgala, eftersom scenen helt uppenbart skulle inledas med någon minut av mingel coh stråkorkestrar.

Sagt och gjort. Med snabba steg skyndade jag till toaletten. Självklart upptaget trots att det inte var en levande själ i hela biograf-foajen. Fick springa uppför nästa trapp till en annan toalett och när jag väl kom tillbaka till salongen såg jag Charlie Sheens (Bud Fox från originalet) nylle pryda hela bioduken. I exakt 2 sekunder innan han försvann för att aldrig mer återvända. Lyckades med perfekt timing missa den enda scen han medverkade i.

2) I den där lilla runda dryckeshållaren bredvid stolen, placerade jag min snusdosa. Dess djupa utformning gör att man, med eller utan brillor, även i en upptänd biosalong inte nödvändigtvis ser att det ligger ett föremål där. Jag hade inte med mig något snus hem och jag hoppas innerligt att morgondagens gäst i stol 8 på rad 5 sätter min lingon-rapé i halsen. För det är nog ingen risk att städpersonalen uppmärksammar min förlust och sällar påsarna till kretsloppet som kallas sophantering.

God Afton. Nu blir det kvalitets-tv i form av Dexter och Bored to Death, som båda hade säsongspremiär igår.

Sista valsen med Bredbandsbolaget

...

Ibland gör man saker utan plan.

Alldeles nyss ringde jag Bredbandsbolaget och ville återigen ventilera mitt missnöje kring att jag betalar runt 400 kr i månaden för mitt internet. För produkter jag aldrig sett skymten av. Tex ett säkerhetspaket för 39 kr/mån.

Bakgrunden är att jag för några veckor sedan ringde ett likadant samtal, men då blev totalt uppsnurrad och fick ett helt värdelöst erbjudande som jag skulle fundera på och sedan återkomma. Ett klassiskt trick eftersom 9 av 10 kunder glömmer bort att ringa tillbaka.

Men idag gjorde jag det. På deras hemsida stod det dessutom att nya kunder erbjuds Internet, TV & Telefoni för 249 kr/mån om man tecknar sig för 12 månader. Idioten jag pratade med kunde erbjuda mig enbart internet för 279 kr/mån. Dvs att det kostar 30 kr extra för att INTE få TV inkluderat.

Det räckte för att jag skulle tacka för mig så nu har jag avslutat mitt abonnemang. Utan aning om vad prisbilden hos konkurrenterna är. Men det spelar mindre roll. Jag ska gladeligen betala 400 kr i månaden hos ComHem bara för att markera att kundvård spelar roll. ELLER INTE. Martinsson, jag är en glad och pigg 31-åring med en vilja att samarbeta till tonerna av 250 kr i månaden. Finns det nåt vi kan göra?

Innan jag och Bredbandsbolaget skildes åt var han snabb att upplysa om att jag måste skicka tillbaka modemet. Eller låneutrustningen som han så fint kallade det. Vilket jag ska göra. Det ska skeppas i motvind med optimistjolle hela vägen till Stockholm, med förhoppning om att Östersjöns bräckta vatten orsakar oreparerbara skador.

För övrigt anser jag civil olydnad vara någonting vackert.

Ljus i tunneln

...

Hand i hand med ett underbart höstväder går jag mot en vecka med förnamnet Hektisk!

Det är tusen saker att göra och det som blir lidande är, förutom min viktminskning, att jag inte hinner blogga, twittra eller MSN:a särskilt mycket. Vilket är synd för det är något jag finner stort nöje i.

Squash-föreningen ska fr o m 1 oktober ta över driften av squash-hallen. Imorgon kväll är det verksamhetsmöte med styrelse plus förra ägaren, där vi ska skapa rutiner för den dagliga driften. Ett digert arbete och jag skulle bli chockad om jag kommer hem innan midnatt.

Utöver det antar jag att MaxiPlay-tempot kommer bli fortsatt högt.

Igår satt vi ett gäng på kontoret och spelade nätpoker. 6-7 st och MaxiPlay bjöd på pizza, öl och vin. Undertecknad drack totalt 2 öl för att kunna köra bil senare på kvällen. Det var en trevlig afton och det tror jag dom som var här också tyckte. Planen är att det ska bli lite mer såna här aktiviteter. Kan man inte locka spelare på naturligt sätt måste man dra igång dom :)

Sorry för trist innehåll och ha en trevlig vecka.

Och en sista sak. Läste en sjukt rolig seriestripp i tidningen, där ett par sitter framför tv:n och lyssnar på att det är ekonomisk kris i samhället.

Maken - Det gör inte så mycket eftersom vi haft ekonomisk kris hela vårat giftermål

Frun - Fast dom säger att man snart kan se ljuset i tunneln

Maken - Jag kan upplysa dig om att ljuset i tunneln är ett tåg.

PS. Utan endorsement-deal kan jag meddela att Pizza Playa har öppnat igen och att man säljer A lá Papa - pastor för 50 kr... DS.

Lika som bär

Mitt första lika som bär inlägg

HedersGurra

Zach Galifianakis

Trapped

Här kommer oskyldiga bilister, lätt bakis sedan en Memento-söndag, bakvägen in till city. Och hälsas välkommen av hela rikspolisens insatsstyrka.

//Extra besk eftersmak av Ferneten

No make-up

...

Bara en snabb notis om valet igår.

Tycker, precis som 95% av befolkningen, det är tråkigt att se Sveriges befolkning välja in SD i riksdagen.

När Lars Ohly efter valet skulle in i SVT-studion vägrade han att befinna sig i samma sminkrum som Jimmie Åkesson. Patetiskt i mina ögon. Nu har svenska folket valt in SD och då måste dom andra partierna vara villig att kommunicera. Förvisso är man väl uppe i varv sådär i stundens allvar men jag tycker fortfarande hela gesten var rakt av löjlig.

Det enda politiska inlägget på ett bra tag

...

Då har man återigen varit och gjort sin medborgerliga plikt i det trötta äldreboende som, vart fjärde år, omvandlas till vallokal. Liksom förra valet var det ingen som helst uppståndelse kring mitt anländande till platsen.

Min vana trogen röstade jag blått. Folkpartiet i alla kategorier för att att vara mer exakt. Jag har alltid sympatiserat åt det hållet och tror att det är den rätta vägen för att göra Sveriges framtidsresa lite mindre besvärlig.

Att den kommer bli besvärlig är för mig helt självklart och jag hyser inga större förhoppningar om att Sverige kommer vara ett välfärdsland om sisådär 50 år. Snarare det motsatta.

Det kommer bli svårare och svårare för för svenska företag att klara den globala konkurrensen. Skattetrycket gör det ekonomiskt oförsvarbart för ett vinstdrivande företag att bibehålla produktion inom landet. Det finns miljontals löpande band arbetare runtom jordklotet som jobbar för en bråkdel av den svenska minimilönen, utan fackliga rättigheter som tex kollektivavtal, i länder där företag betalar minimalt med vinstskatt och arbetsgivaravgifter.

Lägg därtill det extremt dyra svenska skyddsnätet med a-kassa, socialbidrag, bostadsbidrag, barnbidrag, subventionerad sjukvård etc etc. Faktorer som inte existerar i många andra länder.

Med detta i åtanke står det ganska klart att det kommer bli SVÅRT att hålla upp vårt trygga och fina Sverige. Det krävs en gigantisk tekonologi-fördel för Sveriges företag. På en global spelplan där forna bananrepubliker närmar sig i ett rasande tempo.

Det låter hårt att säga det, men i framtiden tror jag faktiskt att var och en kommer bli tvingad att skapa sin egen lycka. Jag är verkligen FÖR ett Sverige där alla blir omhändertagna, men jag kan bara inte se det som en hållbar lösning i ett längre perspektiv. Därför tycker jag det är lämpligt att börja förbereda sig för att möta den verklighet vi alla visste skulle komma en dag.

Den verkligheten möter vi bäst genom att satsa på att sätta folk i arbete. Genom att skapa bra underlag för företagande och inte straffa den del av befolkningen som är framgångsrika, och därigenom sätter mindre drivna människor i arbete.

Att rösta för ett ökat bidragssamhälle känns för mig som att skjuta sig själv i foten. En temporär åtgärd som inte förbättrar någonting på längre sikt.

Ungefär som att ge bistånd till fattiga länder. Det hjälper just nu men bortkastade resurser på längre sikt. Rätt väg är att försöka få igång det fattiga landets ekonomi. Hjälpa industrin att komma igång (en del av ett biståndspaket kan vara löfte om etablering av utländska företag), hjälpa till med att riva handelsblockader gentemot grannländer. Sakta sakta dra igång ett hjul som stått stilla under lång tid och som steg-för-steg förbättrar villkoren för invånarna i landet.

Det låter känslokallt att tycka så här, men det är så jag tror.

Självklart tycker jag att det ska finnas ett visst skyddsnät. Att man ska verka för att sjukskrivna ska kunna rehabiliteras på ett bra sätt, att a-kassan ska finnas kvar och att samhällets mest utslagna på något vis ska kunna överleva. Likväl som jag tycker att man ska hjälpa till med resurser på ställen som drabbas naturkatastrofer och krig samt att övriga fattiga länder ska få ett visst bistånd just nu, och resten i form av åtgärder för att bygga på längre sikt.

Vem följer min linje in i ett framtida u-land kallat Sverige?