Det är på många vis en fantastisk tid vi lever i.
När jag blickar tillbaka inser jag att tekniken gått framåt i en otrolig hastighet under min livstid. Hjulhelvetet kanske inte har uppfunnits de senaste decennierna men en hel massa annan teknologi har utvecklats i kubik, även om det under resans gång känts som att jag levt i en tid av stagnerande utveckling.
En rekorderlig del av min sociala interaktion sköts idag via olika sociala medier. När jag vill veta något finns det obegränsade antal källor en googling bort. Jämfört med min uppväxt då Nationalencyklopedin var den enda enkla sanningen som fanns att tillgå.
Min underhållning sker via andra kanaler än tidigare. Walkman, böcker och tidningar har bytts ut mot Spotify, podcasts, bloggar och twitter-flöden.
Ifall jag som tonåring kunnat se in i framtiden hade jag varit minst sagt lyrisk över den stundande utvecklingen och knappt kunnat åldrats snabbt nog.
Men som vanligt i mitt liv är ingenting så bra som det ser ut.
Den tacksamhet jag borde känna över den tekniska lättillgängligheten har bytts ut till en viss mån av irritation och stress över att jag inte kan/hinner ta del av allt som jag vill. Vi kan kalla det en modern bortskämdhet. En typ av ångest över att jag inte ser till att bli så upplyst som jag borde bli. Vilket jag borde se till att bli av ren tacksamhet kring att möjligheten ens finns där.
Men istället har jag en rekordlång lista över saker jag ligger efter med. Tv-serier, bloggar, p3-dokumentärer, poddcastar i drivor, ljudböcker och wikipediande i åratal.
Jag önskar att en oplöjd åker var det enda jag låg efter med.
Viva bondesamhället!
11 kommentarer:
Det är otroligt vad mycket mindre världen blivit de senaste decennierna och valet av informationskanaler är i det närmaste obegränsat. "Tyvärr" har den tekniska utvecklingen, precis som du säger, fört med sig en markant ökad stressfaktor då det ska hinnas med att vara uppdaterad 24/7 samtidigt som jobb/familj/rekreation ska hinnas med.
I många fall, däribland mitt, är det rekreationen som får stryka på foten (no pun intended) då den helt, eller delvis, ges upp till förmån till det digitala livet, och ibland önskar jag inget annat än att vara född amish och plöja åkern och mocka stallet och andas ut istället för att sitta uppkopplad hela tiden. Problemet är att när jag väl försöker lägga ifrån mig digitaliseringen så kommer ångesten krypande de första 24 timmarna innan jag kan njuta av "tystheten", och 24 timmar är jag knappt ens ledig i rad.
/Pal
själv måste jag nog googla på podcast, vad i h-vete är det?
Om du jagar allt kommer du att upptäcka att du inte hinner med nått. Sluta jaga och lev, pojkvasker!
Even
Leg livsnjutare
Even: Moment 22. Går inte att leva när det är så mycket man inte hinner med.
Camilla: Podcast är något fantastiskt. Kort och gott digitala sändningar som man ofta laddar ner gratis.
Pallen: Väl skrivet. Jag har ingen familj att tänka på så min stress är mestadels kring digitaliseringen. Vad räknar du som rekreation? Biljard? Annat?
Gurk: Rekreation räknar jag så gott som allt som inte har med jobb och hushållssysslor att göra. Biljard var väl inte det första jag tänkte på, utan snarare ge sig ut i det gröna (då vädret tillåter...), bara koppla av, läsa böcker, etc etc. Tyvärr är jag alldeles för dum i huvudet för att göra dessa saker utan att ta med ajFånen!
/pal
Prioritering eller göra allt halvtskigt och må illa. Du väljer!
Even
Pal: Trodde du skulle skriva "...dum i huvudet för att göra dessa saker utan alkohol", men istället kom ajfånen in i bilden :)
Even: När publiceras din bok "Dina bekymmer är inga bekymmer"?
Du kan få min viktigaste visdom här och nu. Lyssna till andras åsikter, respektera & beakta dem. MEN, lär dig att välja av livets utbud baserat på dina önskemål och behov och erkänn att du valde. Var inte prestigebunden utan inse att du ibland valde fel, erkänn detta och gör om ditt val.
Even
Livsfilosof
Gurk: HAHA, den dag jag är så dum så jag skippar alkoholen när jag har mina rekreationstimmar tar jag min Mats ur skolan!
/Pal
Pal: Sprit är livet var det nån som sa!
Even: Att erkänna att jag valt fel är inget problem. Bara att titta på mig räcker för att inse det.
Skicka en kommentar