onsdag 2 november 2011

Barcelona

Jag kan inte erinra mig om att jag någonsin upplevt ett år med så många utlandsresor som i år. Imorgon är det dags igen. Men den här gången blir det en resa av lite lugnare karaktär. 

Pappa fyller 70 och vi plus styvmor och hennes 2 barn ska till Barcelona över helgen. En stad jag aldrig besökt. Men att döma av andras historier är det framförallt två saker som utmärker sig. 
  • Barcelona är fantastiskt
Det säger alla! Men vad är det egentligen som är så fantastiskt? I gårdagens middagssällskap var det flera personer som varit i Barcelona som gav mig tips på saker att göra. Tapasbarerna måste besökas, likaså måste Gaudis arkitektur samt alla museum beskådas. Därtill ska nattlivet vara magiskt. 

Gällande utelivet kan jag inte påstå att pappa är en särskilt trött 70-åring, snarare tvärtom, men jag har svårt att se honom göra den spanska klubbscenen, med allt vad det innebär av dans och drickande av suspekta drycker i små glas. För egen del är jag bara intresserad av drycken. Att stå och göra booty drops bland spanjorer med skjortan uppknäppt till naveln , lockar föga.

Då återstår maten, barhänget och det kulturella. 

När det kommer till restauranger verkar ingen prata engelska, särskilt utanför Ramblan, och enligt Jossan kan personalen till och med vända i dörren när dom märker att man inte läspar och kan göra sig förstådd på spanska. I sig ganska intressant med tanke på det stora antalet turister som varje år åker till staden. Hatar folk pengar lika mycket som man gör i Frankrike? Som restaurangägare skulle jag vara villig att lära mig vilket språk som helst för att ha lokalen fylld av kunder.

När det kommer till kulturen är konst är någonting jag till mångt och mycket anser vara bra eldningsmaterial till en majbrasa. Det säljs obegriplig dynga i sådana enorma mängder att det liknar en omfattande typ av a-kassa för olyckliga levnadsöden. Rika personer önskar säkert att deras liv var mer on the edge och, istället för att nå botten själva, utvecklar dom ett konstintresse och på så vis lever sig in i mörkret.

Den enda konst mitt simpla öga kan uppskatta är det som inte är alltför abstrakt. Vilket ironiskt nog kännare verkar tycka är mainstream och uddlöst. 

Arkitektur är däremot mycket intressantare och att titta på Gaudis byggnader ser jag fram emot.

  • Alla blir rånade
Det här verkar ske på två sätt. Antingen genom klassiska fegrån som att rycka handväskor/plånböcker, eller i form av ligor som arrangerar fuskspel om pengar.. 

Extra stor rånrisk ska det vara utanför casinot, vilket gör att min medfödda otur kommer väl till pass. Det är som bekant svårt att lugga en flintskallig.

Gällande att bli hustlad på spel med koppar ser jag inte mig själv som ett troligt offer. Jag har sett sådana här ligor operera förut. Senast i Stockholm för några år sedan. En person av utländsk härkomst står med sina koppar, omgiven av en hel drös vanliga turister samt ytterligare cirka 5 utländska personer. 

De enda som satsar pengar är den utländska gruppen. Och som det spelas. Full omsättning av tusentals kronor till tonerna av gälla skrik och gestikulerande med armarna. Märkligt nog vinner dom varenda gång. Till och med en blind skulle förstå att det är en liga och att det, i samma ögonblick en turist halar fram några hundralappar, kommer vara tomt i kopparna. 

Men det finns ytterligare en sak jag vill bocka av från min bucket list. Att söka rätt på Alf36, min gamla spanska nemesis! Men eftersom han bor i en grotta och är fullfokuserad på att dricka sangria lär jag inte springa på honom heller.

Med det sagt blir det nog en lugn helt med familjen med fullt turistande och förhoppningsvis lite shopping. Det ska alla fall bli skönt att slippa se Sverige i några dagar.








Inga kommentarer: