Jag sitter på ett tåg mot Stockholm där jag ska övernatta innan vi beger oss till västkusten imorgon bitti. Eller förresten vet jag inte om dit vi ska klassas som västkusten. Det heter alla fall Havstenssund och, förutom att där serveras skaldjur, vet jag egentligen ingenting om stället. Men jag hoppas innerligt att byborna gillar brillsnokar. Annars har jag problem.
Vi ska dit på en tredubbel tjugofemårsfest där jag känner två av jubilarerna. Petra och Terese. Petra är tillsammans med Montell och Terese och jag arbetar bägge åt densamme. Dessa tjejer råkar vara barndomskamrater och har sommarstugorna bredvid varandra. Enligt utsago blir vi totalt ett fyrtiotal törstiga som gemensamt ska skåla in slutet av den här sommaren och den annalkande hälsohösten.
På tal om hälsa har jag sällan blivit så hånad som den här sommaren när jag meddelat att festen är slut den första september. Det är ett fåtal personer som tror på mitt projekt och jag är tämligen säker på att alla varit ironiska. Men det taggar mig bara ännu mer. Ni ska få se! Så får vi se vem som dansar omkring i toppform till våren.
Men det är då det. Nu blir det klackarna i taket och leva som om det vore sista helgen i livet. Vilket börjar med en bjudmiddag efter ankomst. Som skulle ske bra mycket snabbare om bara den här lokföraren kunde skotta in lite mer kol i maskineriet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar