Bike4Cambodia

Ni som följer min blogg bör någon gång ha läst om min önskan att volontär-arbeta.

Just nu är två kompisar, Kristin och Linda, i Kambodja och gör just det. Projektet heter Bike4Cambodia och två svenska killar har cyklat genom hela USA och samlat in pengar till ett skolbygge i en liten stad i Kambodja. Eller snarare en upprustning av den befintliga skolan vars standard varit under all kritik.

Kristin och Lindas uppgift huvudsakliga uppgift verkar vara att hålla i engelskalektioner, även fast de flesta säkert hugger i där det behövs hjälp.

Hursomhelst, det jag skulle säga är att det finns en blogg.

http://www.bike4cambodia.com/sv/category/hakan/

Läs den och titta på dom fina bilderna som får en att inse att det finns glädje och hopp även i extremt fattiga förhållanden.

Applåder!

Tillbaks från utlandet

För en gångs skull kan jag skylla mitt usla uppdaterande på någon annan än mig själv. Kvalitén på det engelska hotellets WiFi var nästan lika usel som komforten, och det säger inte lite.

Veckan på Gran Canaria var mycket trevlig. Egentligen inte så mycket att säga om den. Var dag innehöll en bra mix av gemenskap, yrning, alkohol, sol och skratt. Precis som det ska vara. Plus i kanten för att åka till Las Palmas där det inte är lika många turister som på öns andra orter. Hotel Santa Catalina kan rekommenderas.

När dom andra flög hem till Sverige på måndagen satte åkte jag och Jonas till London för att delta i spelmässan ICE. Transporten från Stansted var helt bedrövlig. Sista gången jag åker buss. Vi var omringade av ett trettiotal spanska ungdomar som skrek i högan sky så snart dom såg ett varumärke dom kände igen. Vidrigt och vi ångrade att vi lämnade oxpiskan hemma.

Hotellet var, precis som sig bör, helt värdelöst. Trångt, förhållandevis äckligt, Londons sämsta frukort samt svinkallt. Med andra ord ett 4-stjärnigt hotell. Fördelen var priset samt närheten till mässan.

Mässan ja. Den största i Europa. Ett flertal hangarer med allehanda utställare. Alltifrån slotstillverkare till online-spelbolag och underleverantörer. En syn för gudar och för en före detta slotsentusiast fanns det många nya produkter att provspela. Dock bara för låtsaspengar. Alla hade egen bar med fri tillgång till alkohol. Ett säljknep som även fungerar i den här rumsrena branschen. Många stora casinon gör sina inköp av spelmaskiner på just den här mässan.

Medan våra chefer Lars och Urban hade en mängd inplanerade möten, behövde jag och Jonas bara delta i ett fåtal. Vår huvudsakliga sysselsättning blev därför att spankulera omkring och titta på lättklädda tjejer. Ytterligare ett säljknep som användes friskt. Det var en tjej i en extremt åtsmitande blå dräkt som var någonting makalöst vacker. Gissningsvis influgen från europeiskt land av trassligaste modell

Trots att det var vårt första besök träffade vi på en hel del bekanta ansikten. Några från Casino Cosmopol, från MaxiPlays leverantör Entraction, från en pokerklubb i Stockholm samt good old Jim Backlund, på sitt allra soligaste humör.

Två av kvällarna tillbringades på pokerklubb. Dels på anrika "The Vic" och dels på nyöppnade och mycket fräscha "Fox Poker Club". Spelet gick rätt knackigt men jag lyckades klara mig helskinnad och gå ungefär jämnt upp totalt. På Fox stiftade vi återigen bekantskap med en motspelare som inte gick att vinna en hand mot. Hon såg exakt ut som den elaka tanten i filmen The Goonies och håvade in våra svenska turistpengar.

Jim, den gamla albanska törstläppen, fick det andra bordet på total tilt. Han köpte in hand efter hand och det bara small i entré-dörren när irriterade motståndare lämnade lokalen utan en cent på fickan. Bland annat en gång när han spelade sin hand blint. Han raisade innan flop, betade flop och turn. Blev omslagen och tittade på sin hand, vilket råkade vara två vackra treor som passade perfekt ihop med trean på brädan. Somliga kan!

Igår blev det en rejäl fest. Mötte upp med en landsman som jag lärt känna genom Gurra. Han och hans gäng hade slagit på stora trumman och hade ett gigantiskt spritbord på en av Londons hetaste klubbar. Väldigt exklusivt ställe med grym musik, fenomenala damer och utomordentligt dyra groggar.

Så där stod jag, Jonas och Urban på VIP-hyllan och praktiserade hur det är att vara rich and famous. Vilket jag påtalade för Jonas och fick svaret att krogen inte var så speciell ändå.

På toaletten en stund senare gav jag lite dricks till den mycket trevliga snubben som tillhandahåller handdukar och parfym. När jag stod och valde parfym pekade han på ett kort på väggen bredvid. Det var tydligen P Diddy som varit där veckan innan och man kan säga att den lilla händelsen hjälpte argumentationen för påståendet att krogen måste vara något utöver det vanliga. Frågade även om han var en bra dricksare och fick svaret "yes yes, very very good". Vore annars en fjäder i hatten att out-dricksa P Diddy på krog i London. Nästa gång ger jag två pund. *End of jag mötte lassie-historia*

Det blev även lite shopping på otroligt härliga Oxford Street samt kvarteren runtomkring. Några par sneakers, nån skjorta samt lite träningskläder. Känns som jag har en hel del kvar att uträtta i London när det kommer till shopping. Åka dit i en vecka. Bo på respektabelt hotell. Handla på dagarna och spela poker på kvällarna. Nån som vill sponsra? Kan tänka mig att göra en doku-såpa av resan ifall det skulle vara så.

Lägger upp lite bilder så snart jag fått ordning på kameran. Nu blir det tidig kväll. Ska befinna mig på squashhallen kl 0830 för att fixa några småsaker innan jag äntligen får förmiddags-sova-ut för första gången på ett tag.

Porto

...

Sitter just nu på balkongen och tittar ut över ett alldeles underbart Las Palmas. Vi kom igår och har haft en underbar första dag som mestadels spenderats vid hotellpoolen. Solen har varit alldeles lagom varm och för varje sådan här dag, orkar man med kanske åtta dagar i snöhelvetet hemma i Sverige.

Inklusive alla spelare från MaxiPlay är vi nio stycken. Mig och Jonas inräknad. Alla verkar glada och nöjda och för en timme sedan började Main Event. Vi ska precis sätta oss i en droska och åka bort och följa turneringen.

Förutom rapport från pokerturneringen kommer det nog att drickas en hel del.

På tal om dricka. Inatt var jag och Jonas på jakt efter mat. Taxichaufförerna kan exakt ingen engelska och av vad vi förstod fanns det inga nattöppna matställen. Ganska besynnerligt i en krogtät stad med över 400,000 invånare.

Däremot pratade taxichaffisen om "porto", vilket betyder hamnen. Att det skulle finnas någon typ av restaurang där. Han körde oss dit och jag var minst sagt orolig. Vi körde ut mot den relativt stora hamnens yttersta pir. Passerade lyftkranar, fraktskepp och containrar. Till slut kom vi fram till en liten nattöppen restaurang.

Hamnar är inga områden man normalt vill vistas i. Gamla sjömän, prostituerade och kriminellt slödder är min bild av vilka som generellt befolkar hamnområden. Men inte i Las Palmas hamn.

Där var det BARA poliser. Cirka 40 stycken snutar som satt där och åt nattmat. Otroligt nog var en av poliserna svensk och han var otroligt trevlig. Skjutsade oss hem i polisbil och gav oss sitt nummer "ifall ni skulle stöta på problem under veckan". Vilket vi garanterat kommer att göra.

Hela händelsen var ganska bizarr och det är just sådana saker man uppskattar. Att snubbla rätt in i annat än turistfällor. När man får se resmål från ett annat perspektiv än som turist. Det här var en sån verklig upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.

PS. Jag och Christian är officiellt regerande mästare i Paddel-tennis. Vi höll stor föreställning och gjorde snabbt jobb av Jonas och Danne Johansson DS.

Ses och hörs....

Flygpoolen

...

Kommer ni ihåg den där euforiska glädjen man kunde uppleva som barn, men som är så svår att finna i vuxen ålder?

Den upplevde jag nyss. Något varken jag, eller ni som känner mig, kunde ana.

I förra veckan bokade jag en resa Gran Canaria. Av någon anledning blev min reskamrat Danne Johanssons namn felstavat i preliminärbokningen. Därför försökte jag göra en ny bokning med rätt stavning. Men det gick inte att göra eftersom namnen redan var registrerade från min gamla bokning som, om den inte betalades inom 24 timmar, skulle förfalla.

Eftersom resan blev dyrare för varje timme var jag inte särskilt intresserad av att vänta till dagen efter för att boka igen. Inte heller ville jag chansa med det felaktiga namnet och löpa risken att behöva lämna Danne bakom vid incheckningsdisken.

Därför skrev jag ett mail till Flygpoolen och förklarade min situation. Dagen efter fick jag svar och blev ombedd att ringa deras support. Vilket jag gjorde. Eftersom det redan hade dröjt till dagen efter tjänade egentligen inte samtalet mycket till, förutom att jag ville påpeka mitt dilemma för att uppmärksamma den tekniska bristen.

Något som tjejen på andra sidan hade noll förståelse för. Det var visst inte deras fel, utan det var flygbolagets regler att biljetterna hålls i 24 timmar. Det kan jag väl acceptera, även om jag inte tror på det eftersom de flesta nätbaserade resebyråer (så vitt jag vet) bokar biljetterna i samband med betalning. Däremot finns det fördelar med att kunna hålla biljetterna i 24 timmar. Men inte i mitt fall då det blev ett hinder.

Vidare sa hon att deras support var öppen 24/7. Vilket fick mig att undra hur det då kunde ta ett dygn att få svar på mitt mail. På vilket hon, väldigt logiskt, svarade att det inte är någon som arbetar på helgdagar. Den dumma logiken katapultade mig till steg 2 i kokningen.

Under resten av samtalet la hon till sig med den där drygheten som bara Stockholms-tjejer kan göra. Alla former av kritik slog hon ifrån sig med en stressig och irriterande ton om att det i grunden var mitt fel. Samt noll empati eller förståelse för min irritation över att priset nu stigit markant (vilket senare skulle visa sig att det inte alls gjort). Hon kunde helt inte bry sig mindre. Kokning steg 3.

Det går inte att prata med en drygare typ av person, och jag minns det som igår från min korta tid på nummerbyrån. Stressade sekreterare från Sthlm var alltid på topplistan över otrevliga kunder och fick således den Sjöbergska behandlingen med långsam assistans till tonerna av 12 kr/minut.

Att det var jag som strulat till bokningen visste jag om. Eftersom min reservation gått ut visste jag även att jag kunde göra en ny bokning. Men hennes uppgift på supporten är att hjälpa kunder så gott det går, och om det inte går, bidra med empati och trevlighet för att kunden ska ha uppfattningen av att ha att göra med ett företag som är service-minded. Men icke från hennes sida.

Därför skrev jag ett långt mail där jag ifrågasatte hennes attityd och om hon överhuvudtaget hade i ett service-yrke att göra. Prisade även hennes fuck-you-attitud, snorkiga stockholmska och inneboende stress. Upplyste även om att det var den sista resan jag bokade med Flygpoolen.

Jag förväntade mig egentligen inget svar utan ville mest avreagera mig. Alldeles nyss ringde en personalansvarig från Flygpoolen och återkopplade till mitt mail. Han bad om ursäkt å hennes vägnar, förklarade att jag hade rätt, tog till sig mina åsikter, förklarade att jag inte var den första som klagade samt ifrågasatte hennes position.

Rättfärdigande modell högre och den här miserabla kvällen kom genast i ett annat ljus. Säkert även för tjejen på Flygpoolen. Att döma av samtalet kan hon mycket vara på väg mot sin omplacering till returglastvätten i Baltikum. För att låna en jobb-beskrivning av Killing-gänget.

Småsaker som det här gör mig så otroligt glad. Ny ledartröja i racet mellan mig själv och orättvisor.

2011 års gadget

Vi lever i ett materialistiskt samhälle och för en gångs skull fick jag vara dess fanbärare.

Jag har nämligen införskattat en eltandborste. Skinande, vit och blå och med en elektronisk pondus jag inte skådat sen min slimmade Walkman dominerade i mitten av 80-talet.

Efter testning visar det sig att jag glömt bort hur effektiv själva borstningen blir. Att borsta med vanlig tandborste känns nästintill meningslöst när man vant sig vid den elektroniska känslan.

Min tandläkare sliter sitt hår. Det här innebär att jag kan lägga på ytterligare ett par år mellan besöken och snitta ett tandläkarbesök i decenniet.

Day 05 – Your definition of love

..

Som obotlig singel famlar jag här i blindo.

Men i mitt skeva tankesätt som bygger på att hålla distans är det nog att lita på någon så mycket att jag sätter upp mig själv i en situation där jag tillåter mig själv att bli sårad.

Tror jag tänker aningen defensivt och knepigt här, men den dagen jag syltar in mig i något ska jag fundera på saken igen, för att se om jag kommer fram till ett finare svar som innehåller starkare ord.

Day 04 - What you ate today

...

Här tar jag en liten genväg och skriver tidigt, för vem i helvete vill veta jag ätit idag?

Jag har ätit exakt 2 soya-yoghurtar. Men det var för två timmar sedan och nu är jag extremt hungrig.

Jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att det är en överhängande risk för snabbmat, när jag tillåtit mig själv att bli så här hungrig. Att laga mat känns då som ett alltför tidskrävande projekt, och i mina mest desperata stunder ursäktar jag mig med att jag kanske inte skulle överleva tiden det tar att tillreda en måltid.

Eller så tar jag fram min studsare, sätter på mig vadarstövlarna och går ut i Haga-skogarna och skjuter en dovhjort. Släpar den hem, slaktar den efter konstens alla regler, tillreder den smakfullt och smörjer kråset i dagarna sju.