Flygpoolen

...

Kommer ni ihåg den där euforiska glädjen man kunde uppleva som barn, men som är så svår att finna i vuxen ålder?

Den upplevde jag nyss. Något varken jag, eller ni som känner mig, kunde ana.

I förra veckan bokade jag en resa Gran Canaria. Av någon anledning blev min reskamrat Danne Johanssons namn felstavat i preliminärbokningen. Därför försökte jag göra en ny bokning med rätt stavning. Men det gick inte att göra eftersom namnen redan var registrerade från min gamla bokning som, om den inte betalades inom 24 timmar, skulle förfalla.

Eftersom resan blev dyrare för varje timme var jag inte särskilt intresserad av att vänta till dagen efter för att boka igen. Inte heller ville jag chansa med det felaktiga namnet och löpa risken att behöva lämna Danne bakom vid incheckningsdisken.

Därför skrev jag ett mail till Flygpoolen och förklarade min situation. Dagen efter fick jag svar och blev ombedd att ringa deras support. Vilket jag gjorde. Eftersom det redan hade dröjt till dagen efter tjänade egentligen inte samtalet mycket till, förutom att jag ville påpeka mitt dilemma för att uppmärksamma den tekniska bristen.

Något som tjejen på andra sidan hade noll förståelse för. Det var visst inte deras fel, utan det var flygbolagets regler att biljetterna hålls i 24 timmar. Det kan jag väl acceptera, även om jag inte tror på det eftersom de flesta nätbaserade resebyråer (så vitt jag vet) bokar biljetterna i samband med betalning. Däremot finns det fördelar med att kunna hålla biljetterna i 24 timmar. Men inte i mitt fall då det blev ett hinder.

Vidare sa hon att deras support var öppen 24/7. Vilket fick mig att undra hur det då kunde ta ett dygn att få svar på mitt mail. På vilket hon, väldigt logiskt, svarade att det inte är någon som arbetar på helgdagar. Den dumma logiken katapultade mig till steg 2 i kokningen.

Under resten av samtalet la hon till sig med den där drygheten som bara Stockholms-tjejer kan göra. Alla former av kritik slog hon ifrån sig med en stressig och irriterande ton om att det i grunden var mitt fel. Samt noll empati eller förståelse för min irritation över att priset nu stigit markant (vilket senare skulle visa sig att det inte alls gjort). Hon kunde helt inte bry sig mindre. Kokning steg 3.

Det går inte att prata med en drygare typ av person, och jag minns det som igår från min korta tid på nummerbyrån. Stressade sekreterare från Sthlm var alltid på topplistan över otrevliga kunder och fick således den Sjöbergska behandlingen med långsam assistans till tonerna av 12 kr/minut.

Att det var jag som strulat till bokningen visste jag om. Eftersom min reservation gått ut visste jag även att jag kunde göra en ny bokning. Men hennes uppgift på supporten är att hjälpa kunder så gott det går, och om det inte går, bidra med empati och trevlighet för att kunden ska ha uppfattningen av att ha att göra med ett företag som är service-minded. Men icke från hennes sida.

Därför skrev jag ett långt mail där jag ifrågasatte hennes attityd och om hon överhuvudtaget hade i ett service-yrke att göra. Prisade även hennes fuck-you-attitud, snorkiga stockholmska och inneboende stress. Upplyste även om att det var den sista resan jag bokade med Flygpoolen.

Jag förväntade mig egentligen inget svar utan ville mest avreagera mig. Alldeles nyss ringde en personalansvarig från Flygpoolen och återkopplade till mitt mail. Han bad om ursäkt å hennes vägnar, förklarade att jag hade rätt, tog till sig mina åsikter, förklarade att jag inte var den första som klagade samt ifrågasatte hennes position.

Rättfärdigande modell högre och den här miserabla kvällen kom genast i ett annat ljus. Säkert även för tjejen på Flygpoolen. Att döma av samtalet kan hon mycket vara på väg mot sin omplacering till returglastvätten i Baltikum. För att låna en jobb-beskrivning av Killing-gänget.

Småsaker som det här gör mig så otroligt glad. Ny ledartröja i racet mellan mig själv och orättvisor.