Skön avslappnande dag idag. Har sett Winter's bone, en film jag läst gott om från flertalet oberoende källor.
Filmen var riktigt bra med en story som ingen kan bli oberörd av. Huvudrollsinnehavaren spelar en fantastiskt stark rollkaraktär, som själv tar hand om sina småsyskon, trots en ringa ålder av 17 år.
Otroligt snyggt filmad med den där känslan av ett riktigt genuint amerikanskt elände, i en delstat som gud glömde. Över varenda scen ligger en tung känsla av att ingen kan vara lycklig i den atmosfären. Trots det har huvudrollsinnehavaren den där kämpaglöden och viljan att komma ur sin misär, som man önskar man själv hade.
I mina ögon får filmen 4 av 5 solar. Vet inte varför det blev en 5:a men jag har en teori. Många filmer laddar jag ner och ser liggandes i sängen, med datan på en stol strax bredvid. Jag har upptäckt att jag tenderar att inte bli lika berörd i den positionen, som när jag ser filmer i tv-soffan eller på bio. Vet inte om det har med själva positionen att göra, eller om det mer är ett resultat av min sinnesstämning när jag ser filmer på det viset. Eller så är det bara nonsens och filmen skulle ha påverkat mig lika, oavsett position.
Men det känns ändå trist för jag kan liksom inte se filmen en andra gång, och känna lika ordentligt.
Men men, se filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar