Day 01 - Introduce yourself

Jag är en komplicerad person. Varken munter eller framgångsrik, ej särskilt vacker och min syn är inget utställningsobjekt. Jag är darrhänt, flyktig och har aldrig, under något som kan kallas längre period, känt att jag passat in. Kort sagt ett extremt original, både på gott och ont.

Utan att på papperet ha levt ett spännande liv, anser jag mig ha levt en hel del. Få har träffat så många olika typer av människor. Jag har sannolikt skrattat mer än de flesta och väldigt mycket mer sannolikt, gråtit mer än de flesta.

Jag har alltid fokuserat all min energi på ett fåtal antal sysselsättningar, alltid blivit duktig på det jag gjort, men aldrig lyckats slå riktigt mynt av det. De gånger jag känt mig outsmartad i ett större perspektiv, kan räknas på en hand. Ändå är det andra som gör karriär och lever på sina passioner. Min jantelagsuppfostran har varit och är ett jättestort hinder för mig.

Jag är en enorm hypokondriker och är övertygad om att jag har ett tiotal dödliga sjukdomar latent i kroppen. Min dödsångest är i absolut världsklass och likaså min empati. Jag accepterar folk som dom är och är villig att ge alla en andra chans. Jag är urusel på att stå för mina ideal och gillar inte att tillrättavisa människor.

Min humor är väldigt skruvad och jag älskar de flesta typer av ironi. Jag finner stor underhållning i vardagens negativa situationer. Både mina egna och andras. Själva ögonblicket när någonting går åt helvete ger upphov till livets roligaste stunder. Ifall jag råkar ut för någonting oturligt, tex en parkerings-bot, kan jag komma på mig själv med att bli glad just för att det kan lindas in i en fantastiskt underhållande historia.

Jag är livrädd för att släppa folk in på livet och håller min distans, även fast jag nästan alltid känner mig ensam och önskar det inte var så. Jag framstår i enormt bra dager i lagom stora grupper omkring människor jag har en viss relation till. Tyvärr framstår jag ibland som halvt efterbliven i 1-mot-1 situationer omkring okända i min strävan att undvika konstig tystnad.

Jag tror på att alla människor skulle må bra av terapi och jag hoppas att jag en dag uppsöker en terapeut för att utveckla mina dåliga sidor, vilket ni säkert förstått är ett respektabelt antal. Åtminstone enligt mig själv.

Jag älskar att driva med mig själv och har ingen stolthet på det viset. Men genom åren har jag insett att jag många gånger använder humor och självironi som en sköld, i skyddande syfte.

I andras ögon är jag i princip alltid en väldigt uppskattad person. Min uppsyn är ärlig och jag har ett avväpnande sätt, vilket nästan jämt resulterar i en ärlig dialog med andra människor. Jag tycker mig vara extremt bra på att sätta mig in i andras tankebanor och kan relativt snabbt bedöma folk och se deras riktiga jag.

Från min uppväxt har jag med mig en jätteskräck för att göra bort mig eller ge mig in på oprövat vatten. Åtminstone inom områden där jag inte känner mig bekväm i grunden. Vilket innebär att jag inte sjunger, inte dansar, inte gör någonting som kan kallas estetiskt. Det kommer klassificeras som Force Majeure ifall jag nån gång river ner applåd-åskor på Carnegie Hall.

Småbarn har alltid gjort mig obekväm. Trots det önskar jag mig själv en familj med barn och villa. Men enligt mina kalkyler är chansen liten. För att citera en kompis är det omöjligt eftersom det krävs "en tjej du orkar se och som dessutom ska orka se dig".

Jag bestämde mig tidigare i år för att verkligen försöka att aldrig falla för en tjej igen. Det har slutat i olycka varje gång och gör mig deprimerad och icke-fungerande under en orättvist lång period, och får mig samtidigt att fundera på hur någon någonsin kan träffa en partner och få ihop det. Även om jag inte gillar tanken känns det väldigt ofta som det är meningen att jag ska vara själv.

Jag har alltid haft en strävan mot materiell rikedom men tror att problemet varit att mitt fokus legat på just det, istället för att låta rikedom komma som en naturlig del av att syssla med saker som ligger mig varmt om hjärtat.

Karriärsmässigt har jag tagit okonventionella vägar och har bland annat spenderat 5 år som yrkesspelare. Något jag alltid kommer vara stolt över, även om det i slutändan inte gav mig den ekonomiska frihet jag en gång hoppades på. Många tycker sig vara duktiga pokerspelare och tror att dom skulle kunna leva på det. Men ingen som inte provat det dag ut och dag in under en längre period kan förstå vad det egentligen innebär. En balansgång av finaste modell som jag själv tycker härdat mig, och som säkerligen kommer vara mig till gagn. Oavsett vart livet tar mig.

En dröm för mig är att arbeta som volontär i ett fattigt land eller katastrofområde. Tänker inte sticka under stol med att det till stor del är av egoistiska skäl. Känslan av att hjälpa andra kommer frigöra en obeskrivlig tillfredsställelse. Mina perspektiv skulle ändras radikalt och få mig att uppskatta det jag har, istället för att sakna det jag inte har.

Min självuppfattning kan verka aningen negativ. Men sammanfattningsvis älskar jag att vara mig själv. Jag sprider glädje på mitt eget vis, jag har hjärtat på rätt ställe och mina ideal är sunda. Jag tänker inte acceptera någonting annat än att leva ett fortsatt lyckligt liv, förutsatt att jag kan hålla sjukdomarna i schack :)

1 down, 29 to go...