Jag har fått en hel del beröm för mitt första inlägg i den sorgliga sagan om mig själv. Tack för alla fina kommentarer. Så nu tänkte jag göra som man brukar göra när man står på toppen. Leverera dynga. Om och om igen, tills man är på botten och återigen redo att skapa lite magi.
Första kärlek var det. Hur trist det än låter var min första kärlek en dagisfröken vid namn Ulla. På den tiden hade jag tydligen en förkärlek för lite äldre kvinnor, till skillnad från nu när man börjar snegla neråt i åldrarna. Hon var en fantastisk dagisfröken och gissningsvis i 40 års åldern. Alltså närmare 70 idag, och såvida hon inte råkar vara stormrik och snart död, var det antagligen till det bästa att hon inte gav utlopp för sin pedofili.
Men även fast jag bara var runt 6 år kommer jag ihåg att det var något konstigt att vara omkring henne. En speciell doft och, precis som med tjejer man är kär i, blev jag ofta förvirrad i hennes närhet. Kärleken var nog inte riktigt besvarad. Däremot tyckte hon om mig lite extra, fast på ett mer moderligt vis.
Undra förresten vad hon gör idag? För att blanda in lite spel undrar jag vad oddsen är för att hon läser min blogg? Eller att hon har internet överhuvudtaget? Förresten är det inte säkert att hon ens finns längre, i en tid där cancer och andra sjukdomar drabbar var och varannan. Fast det hoppas jag att hon gör, och att hon mår bra såhär på ålderns höst.
Så var det med det.
Trevlig lördag på er. Det är snart lucia och jag hoppas att ni har stjärngossestrutarna i ordning.
3 kommentarer:
Tror nästan alla var kära i sin dagisfröken. Efter morsan. Jag var själv försenad så de riktigt allvarliga känslorna för min del blommade först med fröken i lågstadiet. Resten av de oförstående klasskamraterna tittade förvånat när jag "hyshade" dem om de var stökiga när hon skulle prata. I tvåan var det en blond historia i grannklassen som fick min totala uppmärksamhet. Lite utveckling har även jag haft. När det gäller din dagisfröken kan det faktiskt vara så att vid julbordet som hon går på sker samma sak varje år. När hon efter köttbullarna kommer fram till prinskorvarna börjar hon skaka, nästan vibrera och ögonen sluts. Med en prinskorv på gaffeln framför sig börjar hon som i trans slicka på den och saliv-mumla ditt namn. Eller så är hon avliden.
Johan: Haha, julbords-liknelsen är så hemsk att det senare alternativet, hemska tanke, nästan är att föredra :)
Hahaha! Vad kul det var här!
Johan: var inte du kär i din gamla uppsala-guide också..;)
Skicka en kommentar