För den som inte känner mig kommer det här att låta som en påhittad historia. Men det är det inte och om jag bara orkade skulle jag kunna bevisa det genom en bild.
I fredags spelade jag en squash-match mot ordföranden i klubben (jag är kassör så det är en stor prestige i våra matcher). Lämpligt nog fick jag revansch för förlusten veckan innan. Där fick jag det sagt, för det har egentligen ingen relevans till historien.
Efter matchen fick jag det perfekta samtalet. Inbjudan av Jonas och Åhlen att äta grillad mat. Utan väntetid eftersom grillen var i full glöd. Snabbt som ögat åkte jag dit och fick mig ett par riktigt välgjorda burgare. Med alla tillbehör. Jonas anammade hamburger-meckat Ines metoder, och la ett lock över hamburgaren efter att osten lagts på. Riktigt proffsigt.
I godan ro satt jag i solen och åt mina burgare medan dom andra var inomhus och spelade poker. Säg den lycka som varar för evigt. Efter bara ett par tuggor kom det en geting och gjorde mitt liv till ett helvete. Det finns få, om någon, som är lika rädd för getingar som mig. Jag kan inte ens sitta kvar utomhus när getingar är närvarande. Så efter att ha konstaterat att han inte tänkte lämna mig ifred tog jag min tallrik och begav mig mot tryggheten inomhus. Med en jäkla fart så att inte han skulle hinna med.
Problemet var bara att mitt fokus låg på att titta var getingen befann sig, och inte så mycket på var mina fötter befann sig. Resultatet blev att jag kraschade rakt in i grillen. Som välte. Allt glödande kol for ner på Jonas trä-balkong och farligt nära foten på hans nya utemöbel i rotting-plast.
Det blev en hygglig kortslutning för mig. Där stod jag med tallriken i näven och inte en susning över vad jag skulle göra därnäst. Försökte lite tafatt ropa på Jonas men eftersom jag inte hade den där Titanic-paniken på rösten, förstod han inte riktigt allvaret i situationen. Efter kanske 30 sekunder lyckades jag alla fall ställa ifrån mig tallriken och bege mig till diskhon för att hämta lite vatten att spilla över balkongen, och utemöbeln, som nästan stod i lågor.
Slutresultatet blev ingen katastrof, men inte heller någonting man skriver hem om. Möbeln klarade sig utan skador med trägolvet är nu prytt med ett antal svarta fläckar av varierande storlek. Till dags dato kan det sägas vara mitt största avtryck till eftervärlden. Det som jag troligast kommer bli ihågkommen i generationer för. Även en solklar topp-10 placering över klantigheter i mitt liv.
Montell sa en gång en sak om mig som passar löjligt bra in på den här historien:
"Alltså Gurkan, du är en sån Stig Jävla Helmer"
2 kommentarer:
Jag vill minnas att du minsann hoppade ur skorna i trädgården i ;akedonien, när en bamsegeting dök upp. Det är jag glad att jag fick uppleva på plats och med egna ögon. :)
Uffe: Ja dom är hemska, getingarna. I synnerhet dom utländska. Det är ju en helt annan kultur därnere så deras beteende kan vara högst irrationellt och oförutsägbart!
Skicka en kommentar