Extremt tidig januari-morgon 2002.
Sex kamrater med skyhöga förväntningar möts upp på Arlanda för att påbörja sitt livs äventyr. En resa till Australien som kändes så lång att begreppet hemkomst inte kunde garanteras.
Två terminers studier på Macquarie Uni och hela vägen låg vid våra fötter. Spontana glädjeyttringar som när Mattias symboliskt slängde både mössa och handskar med kommentaren "er behöver jag aldrig mer".
Med facit i hand blev resan ytterligare en lektion i livet. När förväntningarna är som störst får man vara nöjd med ett modest utfall. När det känns motigt finns den optimala chansen för oförglömliga minnen.
Två terminer blev till en och tron på den eviga sommaren avbröts abrupt när vintersäsongen la sig som ett lock över Sydney. Plus 20 grader förvandlades till iskalla golvplattor i badrummet och imma när man andades ut sin tenta-ångest.
Efter vinterns intåg förvandlades allt till moll. Stämningen i huset vi hyrde sjönk i takt med temperaturen. Har aldrig känt mig så utelämnad och miserabel som när jag en kväll stod och frös i en telefonkiosk, helt tom på pengar, med pappa på tråden och en fråga om finansiell förstärkning. Jag tror att den som upplevt samma sak kan sätta sig in i bedrövelsen.
Men nu var det ett moment som var i fokus, och momentet var Arlanda, sprudlande glädje och avskedsöl klockan 5 på morgonen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar