Rekat och klart

...

Med tanke på mina intressen gissar jag även att ni läsare ägnar er åt spel om pengar.

Min fabless är som bekant poker, men jag vet att det finns en hel del sportsbetting-trattar därute.

Den bästa och roligaste rek-sidan är utan tvekan Rekat&Klart, där det dagligen bjuds på analyser av alla möjliga typer av spel. Mestadels med en humoristisk vinkel, men det finns även en hel del samlad kunskap bland rekarna.

Där finns även en blogg skriven av Tobbe Holms, sportspelens motsvarighet till golfens Tiger Woods. Även han spel-skadad och skulle garanterat vara lika otrogen i tigerns kläder.

På tal om spel-tratt brukar vår egen Jonas gästinhoppa som travtippare på Rekat&Klart. Enligt hörsägen är han het som en spis för stunden och sätter vinnare left and right.

Yours truly gjorde ett bejublat gästrek där under wimbledon-tennisen i somras. Förutspådde att Andy Roddick skulle pulvrisera Andy Murray i semifinalen till finfina 3,8 ggr pengarna. Min spådom gick in och på klotterplanket blev jag kallad Guldgurkan av någon lycklig själ som tagit rygg på mitt spel. Det smeknamnet går inte av för hackor.

Don't miss out...

Reserapport från ett elände

...

Igår följde jag och Tony med Hasse på ett litet kvällsäventyr. Till Härnösand där det vankades livepoker.

Det var bara Hasse som skulle delta i pokern. Tony och jag följde med som moraliskt stöd och tänkte passa på att spela lite nätpoker. En fördel med den sysselsättningen är att man faktiskt kan spela sina händer varhelst det finns en internet-uppkoppling.

Väl framme visade det sig att uppkopplingen var lika stabil som lårbenshalsen på en random pensionär. Ideligen tappade datorn kontakten med det trådlösa nätverket. Det var inte att tänka på att kunna spela någon poker. Efter att ha slösurfat ett tag började tristessen slå in. Vad göra fram till hemåkning?

En aktivitet man kunde ägna sig åt var att se hur Sasse dammsög åt sig alla poletter. Men efter ett tag blev även det tråkigt, just eftersom han vann i princip alla potter. Man vet att man har att göra med en yrkesmän av finaste kaliber när 6 personer sitter och spelar, och ingen tycker det är särskilt konstigt att samma person vinner 99% av alla händer under en hel kväll :-)

Istället blev det en tripp in i källarförrådet. Där ska det tydligen finnas ett ouppackat biljardbord som det finns önskemål om att få uppmonterat. Det hade varit intressant att se bordet, för att bedöma ifall jag är kompetent nog att hjälpa till vid monteringen. Men något biljardbord hittades ej.

Istället fann vi den här gamla fina apparaten.

Jag visste inte att man skickade ut spelmaskiner i krig?

Tony hade sin lycka gjord alla fall. Han började leta skarvsladdar för att få igång eländet. Tydligen visade maskinen alla tecken på att det var en jackpot på ingång. Så medan Tony rände runt i jakt på el, försökte jag aktivera mig med det gamla tricket att sluta andas. Det gick sådär.

Det här får sammanfatta min förhoppningsvis sista tripp till Härrrna. Där blir det inga barn gjorda och ingen lycka funnen.

Tomten levererar inte alla paket

...

Att jag länge surfat på den yttersta spetsen av "att-vara-före-sin-tid-vågen" är ingen hemlighet. Men den här gången kan jag eventuellt ha överträffat mig själv.

Det handlar om julklappar. Dessa paket som hör julen till. Omsorgsfullt inslagna. Till tonerna av julmusik och svordomar. Kanterna blir inte raka. Pappret skrynklar sig när man ska vika hörnen. Snören som inte krullar sig när man drar dom längs saxen. Allt det där ser jag ut att slippa i år.

Julen ska firas i Leksand med dom närmast sörjande. De äldre har förståelse för sina ynglingars trassliga finanser och vill således inte ha några presenter. Det ska möjligen handlas några små struntpaket till ett rätt lustigt julklapps-spel som prövades förra året.

Kvar att handla presenter åt är min syster och mina systerdöttrar. Men eftersom vi inte bor i samma stad kommer det inte hinnas med någon överlämning från min sida innan julafton. Därför har jag kläckt den fenomenalt innovativa idén att utdela julklappar via mms. Lagom till det att sveriges brevbärare tror att en lugn januarimånad väntar, kommer jag skicka dom postledes.

Paniklösning säger ni. Cutting edge inom julklapperi säger jag. Min dåliga framförhållning har absolut ingenting med saken att göra.

Jag får enorma visionärs-vibbar av mig själv. Snart kommer man väl strutta omkring som en annan Jonas Birgersson. Iförd en ännu fulare ryggsäck. Ej tillverkad i hårdplast, utan helt i plåt.

Jag har även funderat på att göra en årets smällkaramell-lista. Men jag vet inte hur det blir med den saken. För det enda jag kommer på nu är föga smickrande utnämningar till mig själv.

Tomgång

...

Igår var jag och Jonas med på en privat julfest med en del kasinofolk. Skönt för dom att få besök av några missbrukare :)

Efter en del glögg och andra drycker gick vi ner på Memento. Där var det väl inte jättemycket folk, men det blev en trevlig kväll oavsett. Jag tror att samtliga utom mig själv sjönk karaoke. Vet inte riktigt vad det är, men när jag är ute har jag väldigt svårt att släppa mina hämningar. På gott och ont. Gott på det viset att man slipper göra bort sig. Ont på det viset att det kan vara bra att vara lite mer spontan och inte alltid bry sig om vad andra tycker.

Även nykter är det ett område jag skulle behöva jobba på. Så det kan hända att jag ber några av er att dra dit pepparn växer. Men ge mig en andra chans isåfall. Det kan bara vara jag som försöker finna mig själv, och på vägen dit råkar trampa på några minor jag inte avsåg att utlösa :)

När jag är bakis har jag en otrolig ångest. Tillräckligt stor för att det är ett mirakel att jag ens dricker. Folk brukar säga till mig att dom minsann också har ångest. But with all due respect, tror jag min ångest står i en klass för sig. Med tanke på det jag sa om hämningar har jag nästan aldrig ångest för att jag gjort något dumt i fyllan och villan. Utan en regelrätt och fasansfull ångest för att dö. Därför kommer det komma en dag när jag ställer flaskan på hyllan för gott, och istället dricker Virgin Bloody Mary under mina sporadiska besök på krogen.

En annan sak som händer när jag är bakis är att jag känner en grym otillfredställelse kring mitt livsverk. Och det har ingenting med att göra att jag är en pokerspelare. För den skulle vara likadan, eller ännu värre, om jag hade ett vanligt jobb. Jag ser nämligen ingen större mening i att vara en bricka i ett spel, vars enda syfte är att skapa profit åt någon annan. Men även om jag vann stora pengar på poker, eller blev rik på mitt eget företag, skulle fortfarande otillfredställelsen vara stor. Det är alltså inte pengar som är själva drivkraften

Jag vet inte hur det är med er, men själv har jag alltid känt att jag varit ämnad för något stort. Eller större. Något att bli ihågkommen för. Det är också en av anledningarna till att jag inte jobbat så hårt. För att jag innerst inne levt i någon illusion av att det en vacker dag kommer avgå ett framgångs-tåg. Med mig som enda passagerare. Men jag har stått på perrongen och väntat på det LITE för länge nu. Antingen har lokföraren försenat avresan genom sin fobi mot att färdas fortare än 2 km/h, eller så har tåget inte avgått mot den där slutstationen jag inte har ett namn på.

Jag vet inte exakt vad det är jag vill göra. Men skriva är roligt och det skulle vara underbart att kunna försörja sig på det. Eller något inom humor. Jag tror mig ha tillräckligt sjuk hjärna för att kunna åstadkomma något nytt och annorlunda inom det området. Men det kräver en jäkla drivkraft, och en förmåga att kämpa med begränsade ekonomiska resurser till den dagen man lyckats. Tack vare det ekonomiska etableringshindret måste jag verkligen lyfta på hatten till alla som kämpat sig till framgång inom kreativa områden. För resan dit måste vara kantad av återvändsgränder.

En annan sak jag funderat på att är att göra något totalt annorlunda. Volontär-arbete i något fattigt land kanske. Det skulle nog ge mig ett ordentligt perspektiv på saker och ting, och få mig att uppskatta vardagen lite bättre. Plus att man bokstavligen skulle hjälpa till att göra världen till en lite mindre otrevlig plats.

Problemet är bara att min drivkraft till stor del försvinner så snart jag känner mig fräsch igen. Då går allting in i sitt vanliga lunk och alla planer läggs på is tills nästa gång jag mår dåligt. Jag inser min situation men verkar sakna genomförandekraften. Det är något jag verkligen hatar mig själv för, och för mitt eget bästa hoppas jag att bitarna kommer falla på plats inom en inte alltför avlägsen framtid. För just nu går jag på en rejäl tomgång. Vilket i Sundsvall bara är tillåtet i 1 minut. Därför får vi hoppas att det gamla ordspråket "keep the car running" inte kommer passa in på min person särskilt länge till.

På sätt och vis gör frasen inte det, bokstavligt talat. För min bil vägrade starta idag. Det är något konstigt el-fel som gör att den elektroniska startspärren hindrar motorn från att gå längre än några sekunder. Imorgon ska jag bogsera upp den på verkstaden och tack och lov får jag låna pappas gamla bil så länge. För att bo i Haga utan bil är inte någon fördelaktig situation.

Sladda med PV:n och.................

...

Jadå...

Där var det klart. Jag har just förlorat en förmögenhet i kaffe, och en ännu större slant om man sätter ett värde på förnedringsfaktorn. Maioli blev som väntat den stora vinnaren av det här dumma vadet.

Nick Varner, lagkaptenen för USA, borde rullas i tjära och fjäder för sitt FINA VAL AV SPELARE FÖR EUROPA.

Nu ska jag sova. Till tonerna av Sator. 130 decibel och inga öronproppar blir ett lagomt straff. Det bör göra mig lagom utvilad till morgonsquash-matchen kl 11:30. Med den här uppvärmningen ser det på förhand ut att vara värde i att satsa på att det kommer bli kaffeved av mina kära Prince-racketar. Trots det till synes låga oddset 1,11 på http://www.smashitintopieces.com.

//Han som livet leker för

Mosconi Cup

...

Det är dåligt på blogg-uppslag för stunden.

Men för er som gillar biljard pågår just nu biljardens motsvarighet till golfens Ryders Cup. Den heter Mosconi Cup, och går vartannat år i Europa och vartannat år i USA. I år arrangerar USA och som vanligt går den på MGM Grand i Las Vegas.

Första gången jag var i Vegas besökte jag och Jocke tävlingen. På den tiden var Chamat med i lag Europa och det gjorde tillställningen lite roligare. Väldigt engagerad publik i kombination med flödande öl gör det till ett sevärt event.

Många av spelarna säger att den psykiska pressen i den här tävlingen överstiger allt annat. Trots att det inte är några egentliga prispengar. Spelarna får nämligen runt $10,000-$15,000 plus alla omkostnader betalda. Att bli Mosconi-mästare är en av biljardsportens finaste titlar. Tävlingen är uppkallad efter Willie Mocsoni, enligt många den bästa biljardspelaren genom tiderna.

Just nu leder USA med 3-0 i matcher, och via MSN-vadslagning mot Erik har jag redan vunnit mig en öl. Som ska betalas nästa gång vi ses. Fast trots att jag vann ölen kunde jag inte hålla mig från ytterligare ett bet. Som kommer att smärta någonting oerhört för den förlorande parten.

I nästa match väljer respektive lagkapten spelare åt det andra laget, och vi slog vad innan vi visste vilka som skulle spela. Jag fick äran att välja först och, eftersom USA verkar ha allt momentum, valde jag hemmalaget. Vilket kändes alldeles utmärkt tills jag såg kaptenernas val.

Europa valde föga förvånande Oscar Dominguez. Som dessutom gör debut i Mosconi Cup, och det brukar båda för en stor portion rampfeber. USA:s kapten valde Ralf Souquet!!!!!!! Sett över en 10-års period den antagligen bästa spelaren i världen. Han förlorar ungefär en match i decenniet. Och den matchen torskar han nog inte mot en permiär-nervig mexikan. Hade hellre sett valet falla på vilken annan europe som helst.

Vad har vi då satsat?

Jo, den som väljer det förlorande laget har ett mycket förnedrande uppdrag att utföra. Nästa gång jag och Erik är på samma tävling ska förloraren bjuda Maioli (biljardspelare från Gävle) på morgonkaffe, eftermiddagskaffe samt kvällskaffe. Plus annonsera den stora förnedringen under spelarmötet på morgonen. Som om det inte skulle räcka finns det ett litet sido-vad. Ifall det lag man valt förlorar utan att ta något poäng ska man, förutom att bjuda Maioli på trippla koffein-doser, även smyga åt Jesse Brodin en femtiolapp.

Det kommer vara tillräckligt magsårsframkallande att slanta triss i kaffe till Maioli. Femtiolappen till Jesse kommer resultera i avsvimning och kräva en sin dos av luktsalt för att få personen på fötter igen.

Det står skrivet i stjärnorna att den mycket miserabla personen kommer att bli jag. Tack vare en lagkapten som borde spärras in. Så grattis Erik till ett bra val!! Den dagen jag tvingas utföra mitt uppdrag kommer jag vara inne i ett Fernet-rus av sällan skådat slag.

*EDIT* KARLJÄVELN FRÅN CANCUN BÖRJADE MED ATT DRÄNKA PÅ SPRÄNGNINGEN *SLUTJÄVLAEDIT*

Solförmörkelse i en redan mulen tillvaro

...

Jag har återigen djupdykt rätt ner i denna lagun som kallas tragedi. Detta efter ett nytt gästspel i division 1 på squashen. Min vana trogen spelade jag för dåligt. Till att börja med var mina redan svaga slag, ännu svagare. Fick ingen längd alls och blev därför konstant pressad ner i hörnen. Och därifrån blir det inga matcher vunna.

Mer oroande är att min kondition tagit långledigt. Tidigare i höst märkte jag en ständig utveckling på den fronten. För varje pass jag spelade blev jag ändå lite mer uthållig. Men den utvecklingen har helt avstannat och den senaste månaden har jag känt mig som ett jet-laggat Tjenobyl-offer på väg mot sin första start i Vasaloppet. Hypokondriker är jag, och är således tämligen övertygad på att jag har en ovanligt elakartad svininfluensa latent i kroppen.

Inte blev misären lindrigare av att jag nyss vägde mig. Jag kan meddela herrskapet att jag är tillbaka på smällfeta 82 kg. Imorgon kommer jag att återuppta min relation med 2 gamla kompisar. Kalvsylta och keso. Inte en onyttig måltid ska ätas innan den 20:e december, då jag officiellt inviger mitt julfirande.

På tal om julfirande skulle jag idag ställa fram mina adventsljusstakar. Tydligen har det slitit hårt att stå framme hela året, för inte en lampa lyste. Helt släckt på fler än en front alltså. Imorgon blir det till att snoka rätt på nya stakar av absolut billigaste modell.