Som den kulturintresserade människa jag är deltog jag i gårdagens lokala spektakel. Någon typ av ljusfestival, White Party, som arrangeras en gång om året. Vita strålkastare, utomhusscen och hela stan på fötter.
Efter att besökt ett otal lokala krogar stängde vi ner butiken vid 6 tiden. Då var fortfarande halva stan igång och festade och såg ut att ha allt annat än hemgång i kikaren. På väg till rummet släntrade jag förbi pokerborden och tog en tre timmars cashgamesittning. Kommer inte riktigt ihåg hur mycket jag var inne för, men det borde ha slutat lill-plus.
Jag fick den stora äran att beskåda grekisk argumentationsteknik på nära håll. En dispyt uppstod mellan Rastapopolos (fingerat namn) och en svensk (inte jag obv). Själva orsaken är oväsentlig och, istället för att sakligt diskutera saken med beslutsfattande casinoanställd, gjorde han som greker verkar göra i allmänhet. Skrika högt och fäkta vilt med armarna, totalt ointresserad att lyssna på någon annans åsikt.
Är det inte ganska otroligt att Grekland gått från världens ledande rike till en brölande Rastapopolos? En svagt negativ trend, to say the least.
2 kommentarer:
Jag tycker mig se likheter med hallägaren till det lokala biljard etablissemangets förhandlingsteknik. Det ligger även nära till hands att göra liknelsen mellan grekernas uppgång och förfall med detta fantastiska ställe.
A.: Liknelsen är inte dum. Två otroliga fenomen, grekerna och biljardetablissemanget.
Skicka en kommentar