På väg hem såg jag tre smågrabbar utanför Hemmakväll. Förutom att dom såg sådär småjävliga ut som ungdomar gör i största allmänhet, bräkte alla tre på riktigt gammalmodig engelska.
Fy helvete hur det lät. Kanske en av världens vidrigaste accenter och jag föredrar indisk engelska alla dar i veckan. Prata aldrig sådär igen ville jag säga till dom, men jag höll det för mig själv eftersom den fräknigaste, och fetaste lillgangstern, antagligen hade huliganblod i ådrorna och skulle gjort snabbt jobb av en crosstrainad mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar