Thaigryta

Vissa lär av sina misstag. Att ta ett beslut och när det gått ordentligt åt helvete, ta lärdom och välja en annan väg nästa gång. Det gör uppenbarligen inte jag.

I måndags var jag och Olle ner på lokala lunchlådestället. En av rätterna var "Het Thaigryta på rökt lax och bla bla bla bla.... med sparris". Vi skrattade gott och sa till tjejen att "den där skiten kan du försöka lura på någon annan". Efter vinterns semester har det nämligen varit ett stående skämt att föreslå olika thailändska maträtter. Just eftersom (nästan) samtliga i sällskapet hade enormt dålig magkultur under nästan hela resan.

Så vad gjorde jag på lunchen idag? Alltså tre dagar efter vi första gången dömde ut Thaigrytan.

Jo, jag tänkte väl helt enkelt att den borde vara ÄNNU godare efter några dagars mognad. Ganska direkt såg jag humorn i min dumhet och skickade bild plus sms till Olle.

Och mycket riktigt. När jag öppnade micron spred sig en doft som fick mig att ta flera steg bakåt och till stor del påminde om att dofta på ren ammoniak. Lights out. Så jag gjorde vad varje bortskämd i-landsmedborgare gör när det luktar jävel av maten.

Slutet gott - allting gott? Inte direkt. Doften ser ut att leva kvar ett tag och sanering genom rökning inomhus känn plötsligt ganska logiskt.