tisdag 25 september 2012

Viktklubb gör mig till Strecket

Min vikt har varit en enorm nagel i ögat under rätt många år. Faktiskt ända sedan någon gång i slutet av 90-talet, då jag stod på perrongen med tårfyllda ögon och vinkade hejdå till min ämnesomsättning. Att det skulle bli en resa som aldrig tog slut hade jag vid tidpunkten inte en aning om.

De senaste tio åren har jag ägnat mig åt allehanda dieter. Ge fan i bröd, citronsaftkur, 5-dagars fasta med ångest hela vägen, hamburgerdieter, vegetariska veckor och Paleo. Faktum är att den enda metod som fungerat riktigt bra är Paleo. Dels viktmässigt men även rent hälsomässigt eftersom jag mådde otroligt bra under den perioden.

Men det sägs att allt gott kommer till ett slut och min Paleo-livsstil blev lagd på is efter en dekadent semester i Thailand. En semester som förutom magsjuka, tryckande värme och möte med ett folk vars enda intresse är turisters pengar, även gav mig en ihållande smärta i lillfingret. Enligt läkaren en släng av gikt men, enligt min egen mer exakta diagnos, ett resultat av att hoppa på en snorklingstur. Jag bröt bägge kardinalreglerna. Dels blev jag stungen av en sjöborre och dels skrapade jag upp bägge mina knän efter att, likt en valross, strandat på ett korallrev. En historia som förtjänar ett eget inlägg.

Tillbaka till ämnet. Vad ska jag göra för att en nå en bekväm målvikt? Häromdagen fick jag svaret kastat rakt i ansiktet:


Om lite drygt ett år kanske mitt vackra smeknamn Gurkan är utbytt till Strecket. 30 kg tung kommer jag dansa runt världen, pigg på livet och ständigt sugande på de halstabletter som utgör min enda föda. Till det facila priset av 99 kr per månad. It's a bargain!

Inga kommentarer: