lördag 29 september 2012

Stockholms största landmärke

Efter två veckor i Stockholm började jag fundera kring om det finns landmärken som symboliserar staden lite extra för mig. Flera platser och byggnader började cirkulera i mitt huvud. Globen, Gröna Lund, Sergels Torg och Hötorget för att nämna några. Men ingen kändes rätt.

Det var inte förrän jag satt i bilen på väg hem som jag kom på det. Historiskt sett har jag nämligen oftast åkt bil till Stockholm, och ända sedan barnsben har det funnits en byggnad som jag alltid uppmärksammat. Troligtvis för att den förknippats med att snart vara framme. Samt att den alltid sett likadan ut. Jag pratar om Solna Pressgjuteri.


Detta smurfblåa schabrak till byggnad som inte förändrats det minsta på utsidan sedan 1990. Man undrar om det skett samma ickeutveckling på insidan? I min inre bild är det exakt samma personalstyrka nu som då. Att tiden på något sätt står stilla innanför väggarna på Solna Pressgjuteri. Ingen går i pension och ingen dör. Vägen till evig ungdom.

Om det går bra för företaget? Det gör det säkert. I verkligheten.

Men i min fantasti står tiden verkligen stilla. Administrationen är fortfarande kvar i pappersvärlden. Massa pärmar, pappersfakturor och slicka frimärken. Eventuellt brevduvor. Produktionen likaså, datoriserade processer är en framtida hägring som nämns tillsammans med Nessie, Storsjöodjuret, Lyktgubbar och Bigfoot.

Har ni några liknande ställen?

Inga kommentarer: