Jag brottas just nu med ett ganska stort beslut. Eller en möjlighet, beroende på hur man väljer att se på saken.
Det som gör beslutet svårt är följande:
Istället för att göra en objektiv bedömning av två olika möjligheter ser jag istället två alternativ där jag, oavsett vad jag bestämmer mig för, tvingas välja bort någonting som betyder mycket för mig.
I en sådan situation är det nästan omöjligt för mig att välja rätt. Tro mig, jag har stått i liknande korsningar förut. Och det spelar ingen roll om jag går vänster, höger, uppåt eller nedåt. Jag kommer alltid alltid att till viss del ångra mig och sakna det jag väljer bort mer än vad jag uppskattar det jag får.
Och i just det här fallet kan jag inte göra som jag brukar. Att välja att inte välja. För det här beslutet är större än så och den här vägen fortsätter inte rakt fram. Isåfall väljer jag aktivt bort det andra alternativet. Annars brukar jag vara duktig på att just fortsätta rakt fram. Att identifiera en möjlighet och sedan låta den självdö genom att vara tafatt och strunta i att ta beslutet.
Valet gäller att eventuell flytta till Stockholm och jag har lovat att ta ett beslut innan 1 november.
I ena vågskålen finns en nystart med många nya möjligheter, väldigt fina gamla och nya vänner samt en chans att kanske bygga upp någonting som jag inte lyckats med under 33 år i Sundsvall.
I andra vågskålen finns mitt fantastiska umgänge på hemmaplan, den bekvämlighet jag känner av att vara och verka i en stad jag känner mig hemma i. Småsaker för somliga, men allting för mig.
Det här med val är verkligen hemskt och blir progressivt jobbigare när utfallet av mitt val inte är självklart. Det passar mig bättre att välja mellan att få HIV eller att vara frisk, att det ska regna eller inte regna eller att antingen skrapa fram två eller tre klöver-symboler på en trisslott. Inte sådana här svåra beslut där det inte finns några garantier.
Sen spelar det ingen roll hur många gånger folk säger att det bara är att chansa, att det alltid går att flytta hem igen. För det är inte så svart eller vitt för mig.
Nämnde jag hur mycket det suger att vara vuxen ibland (läs jämt)?
5 kommentarer:
Chansa att stanna kvar!
Du tycker inte det är ett svårt val innerst inne. Men som för de flesta tycker du det är läskigt med osäkerheten med att kliva in nått nytt. Att du ens skriver om det i din blogg betyder att du redan vet det rätta beslutet. Lycka till i Stockholm.
Det är nu dags att göra en klassisk sk för/emot-lista. Men det gäller också att väga saker rättvist mot varandra. Typ: nya vänner kan ju aldrig mäta sig mot de man känt hela livet, men kanske kan de mätas mot relativt nya i hemstaden? Osv.
Jag säger kör, av den anledning att hemstaden finns kvar. Och för att jag gjort det. Och för att Stockholm är awesome. Och för att du då kan gå på dejt med mig.
Men jag förstår dilemmat.
Börjar din lista på bra eller anus
Du får iallafall GÅ mycket
Det finns inget, skall bara ner och ta en öl,Det är ett helt företag.
Tid är pengar och allt i SH tar tid.
Mer av andra könet, dock, samma % andel (antar jag)
Anonym #1: Ge mig tre bra anledningar!
Anonym #2: Tror du? Jag har faktiskt inte bestämt mig än. Inte ens innerst inne. Jag vet att jag borde, men det är långtifrån säkert. Tack alla fall!
It's all gonna be fine: Alla dom argumenten som bygger på att det man redan har kommer fortsätta finnas kvar, är fullt logiska och bra. Det gäller bara för mig att acceptera den logiken och verkligen se det som att jag inte är på väg att flytta till månen på obestämd framtid. Du är den första som promotar något av alternativen med en dejt. Gillas!
Anonym #3: Gå är inget problem. Eller snarare tycker jag kollektivtrafiken fungerar utmärkt. Att gå och ta en öl tycker jag verkar fungera okej, givet att man omger sig med folk som inte är så jäkla omständiga.
Men egentligen är alla såna här faktorer oväsentliga. Det handlar mer om att bestämma sig för att pröva någonting nytt!
Skicka en kommentar