tisdag 9 oktober 2012

Om Netflix!

Jag är totalt oförmögen att inreda mitt hem. Inte ens med alla pengar i världen skulle jag kunna skapa en personlig inredning. Som ett av många handikapp utrustades jag med ett obefintligt sinne för detaljer.

Växter, tavlor, genomgående färger, gardiner och annat krims krams säger ni. JAG SER INTE MÖNSTREN säger jag.

I brist på denna förmåga har mitt helt kala vardagsrum istället utrustats med en oslagbar medielösning.
With a little helt from my friends, och för pengar som knappt skulle tinga hem ett doftljus, har jag äntligen Netflix. Något som än så länge är reserverat för kunder med amerikanska IP-nummer. Netflix kommer till Sverige inom kort, men troligen med begränsat utbud.

För den oinvigde är Netflix en enorm databas av film, tv-serier och dokumentärer. Utbudet är inte det allra senaste, men genom att betygsätta det man sett, skapas skräddarsydda tips på andra sevärda program. Algoritmen som används är tydligen sjukt avancerad och trots att jag inte betygsatt särskilt mycket känner jag redan att den börjar bli träffsäker.

Via Apple TV går det att strömma trådlöst till TV:n, men eftersom även den är tilldelad amerikanskt IP-nummer har jag Netflix som en app och behöver således inte använda datorn överhuvudtaget.

Vidare kan jag använda telefonen som fjärrkontroll till att strömma allt innehåll från datorn. Lämpligt när det kommer till tv-serier och annat som inte går att hitta på Netflix.

Nu låter jag otroligt tekniknördig. Vilket egentligen inte alls är fallet. Men det här är så smidigt och fantastiskt att jag klarar mig utan hyllbokstäver, vitrinskåp och tavelvägg. Det är ändå aldrig någon på besök hemma hos mig förutom när det är fest, och då ligger fokus som bekant i glaset och inte på väggarna.

Men helt ohuslig är jag ändå inte. Igår lagade jag mat. Glutenfri pasta med kräftstjärtar, broccoli och pesto efter recept från en viss flintskallig mäklare. Min tunna aptit gjorde att det räckte till lunchlåda idag. Efter att ha värmt delikatessen i micron och tagit två tuggor blev det en självklar sopkorg av hela skiten. Smakade förjävligt! Glutenfri pasta stelnar snabbare än betong. Istället blev det lunch på Ming Palace och som så många gånger förut bestraffades mina försök till att vara ekonomisk.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ville bara upplysa dig om att din "turkompis" har öppnat krog i människobyn. http://cliff.se/index.php
Even

Marcus sa...

Cliff Barnes är ju en klassisk restaurang som legat bakom Odenplan. Men nu verkar det vara frågan om någon typ av nyöppning.

Tack för tipset.

PS. Enligt utsago hade Ken Kercheval varit på just den krogen en gång och agerat gästbartender för han tyckte det var så roligt. Hyfsat legendarisk kväll för de lyckliga krakar som var där DS.

Anonym sa...

Tänk att som Ken K få bli miljonär på att spela en gubbe med din normala turnivå? Det är så att man kan bli lite avundsjuk eller?
Even

Marcus sa...

Ja, det är verkligen skillnad på oturar och oturar. Orättvist kan tyckas. Jag skulle dessutom passa otroligt bra som stormrik.