Kul & trist

Den här maskeraden jag nämnt tidigare närmar sig med stormsteg och jag är konstigt nog klar med alla förberedelser med dräkten trots att det är mer än ett dygn kvar. Det blev både ett tidskrävande och förhållandevis dyrt projekt där jag, istället för att köpa en färdig dräkt, skickade efter delar från både eBay och tvivelaktiga webbshopar i andra länder. Ska det göras ska det göras ordentligt och jag är ganska säker på att det kommer bli en fantastisk tillställning.

Det kan nämligen inte sluta på något annat sätt när vi samlar den här gruppen av människor. Vi har tränat på fest tidigare och resultatet har så gott som alltid slutat med glädje och minnesvärda kvällar. Och hur ska det mönstret kunna brytas när folk är både kanon och utklädd till någonting som börjar på bokstaven M?

Festen är i Övik och jag har inte varit där sedan en barndomskompis, vars företag sponsrar Timrå, bjöd med mig på ett bortaderby mot MoDo. Det blev en hejdundrande tillställning. Ja, inte hockeymässigt alltså, för vi kom aldrig ut till våra platser på arenan utan blev efter middagen stående på en armlängds avstånd från en av de inre barerna. På full groggfestival och jag tror inte att utbrytargruppen tillsammans hade sett tio minuter av matchen när bussen slutligen rullade hemåt. Det var verkligen tur att Challe Berglund kom och briefade oss innan match. Så att vi liksom inte skulle missa några taktiska detaljer.

För att balansera upp allt det roliga har jag infogat ett youtube-klipp som jag såg på Fredrik Wikingssons blogg. Mina personliga favoritklipp brukar jag kategorisera och hålla för mig själv, men det här var så sjukt gripande och sorgligt. Det som först såg ut att vara ett stå-upp nummer visade sig istället vara något helt annat som totalt tog andan ur mig. Se det om ni har lust och känn Anthony Griffith's smärta. 

Och ha en fantastisk helg! Även om ni inte ska vara utklädda till mjölkkossa, miffo eller matador.