Grattis i efterskott Mamma!

...

Ingen i hela världen kan gissa vad jag gör just nu? Eller det kan ni säkert. Spelar poker. Men vad jag gör vid sidan om spelet? Korrekt svar är nynnar på "Baby one more time" med Britney Spears.

Jag känner att jag inte riktigt har pratat klart om Makedonien, men samtidigt är det lite passé och mitt fokus ligger på andra saker. Så jag staplar upp några punkter:

- I main event kom jag 10:a, vilket gav €290, och jag åkte ut på makalös otur. Inte rent handmässigt (TT mot AKs), men sättet handen utspelade sig på var sjukt. Han hade verkligen toppen av sin range och jag tror inte det var mer än 5% chans för honom att ens få en coinflip givet hur många händer han limpade in med PreFlop.

- Det dracks en hel del och vi hade väldigt väldigt roligt. Alla var glada och det var en helt underbar gemenskap. Så tack alla ni som var med och gjorde det till en underbar resa.

- Drick aldrig någonsin Ouzo&Cola. Den kombon åkte jag på när jag bad Viktor i baren att hitta på någon god drink. Smaken var bara ena benet av drinkens elände. Det andra var färgen som närmast kan liknas vid riktigt smutsigt grummelvatten.

- På tal om äckliga alkoholdrycker fanns det en lokal typ av starksprit som heter Raké. Vidrigt utöver det vanliga och smaken är ganska likt en riktigt hård käftsmäll.

- Försök att dela rum med någon som inte är från Skåne. Herregud, den dialekten kan man inte bli resistent mot. Dialekten till trots satte Rille en ny trend när det kommer till accessoarer. En brun man-purse som han hade hängande över axeln. Med fördel ska den vara proppfull med en salig röra av casinomarker och €100-sedlar. Allt för att maximera rånrisken.

- Rumsnyckeln slarvade vi bort redan dag 2 och hade rummet olåst resten av resan. Det kan även ha varit en av anledningarna till att Rille bar omkring på alla pengar i sin väska. Vi duckade utskällningen i receptionen utcheckningsdagen när nyckeln hittades i botten av min resväska.

Väl tillbaka på hemmaplan har jag inlett med ett riktigt arbetspass. Var uppe redan innan 6 i morse för att hinna äta frukost innan Jonas hämtade mig. Resten av dagen har spenderats med att hjälpa till att röja ur ett konkursat café. Det har skruvats ner saker och packats kartonger som sedan burits till den väntande lastbilen, för vidare transport under morgondagen.

Björn stod för dagens humor när han lånade en sax-lyft av byggvaruhuset. Ett fordon man måste ha truck-kort för att få köra. Det framgick ganska tydligt att han saknade relevant behörighet. Har sällan sett något så dråpligt som när han skulle göra en 90-graders sväng vid kassan.

På tal om imorgon så blir det en bister dag. Min mormor gick, efter flera års senilitet och boende på vårdhem, bort för någon månad sedan och det är begravning imorgon. En riktigt klassisk kyrko-variant. Kyrkor är någonting jag varken kan uppskatta eller trivas i. Det känns som om kristendomen valde att bygga en helgedom där det är meningen att folk ska må dåligt och ha ångest. Jag tror inte jag är ensam om att tycka det. Det här betyder inte att jag inte är troende. Jag tror definitivt på någonting, men jag köper inte det kristna paketet. Är mer inne på buddhismens och hinduismens harmoni-linje, där alla kan leva sida vid sida. Religion har skapat så fruktansvärt mycket elände historiskt sett att jag inte kan acceptera kristendomen fullt ut. Som människa försöker jag vara väldigt förstående för allas olikheter och sätt att leva. Tycker att jag utvecklats rätt mycket på den punkten under min resa mot vuxendom. Notera att jag ej anser mig vara där ännu :)

Hursomhelst har jag inte tänkt så mycket på vad jag ska ha på mig. Hade såklart tänkt svart kostym, men skjortvalet är fortfarande en öppen historia. Men efter samtal med syrran ansåg hon det helt självklart att jag ska ha ha vit skjorta och vit slips. Stora problem eftersom den sista vita skjorta åkte till Erikshjälpen för inte alltför länge sedan. Vit slips har jag heller aldrig ägt. Så det kanske blir en liten shopping-tur imorgon.

När min mamma gick bort 2003 hade vi ingen traditionell kyrkobegravning. Vi hade istället en minesstund på Norra Berget där fokus låg på att komma ihåg henne levande. Färggladhet och glädje uppmuntrades även om det inte var helt enkelt i en svår tid. Det blev en mycket lyckad tillställning och vi hade bland annat en bildvisning där vi roterade en massa kort på mamma i hennes mest levande stunder.

Vilket får mig att minnas att det var mammas födelsedag igår och att jag glömde bort att åka till graven. Vad hemskt! Hur kunde jag glömma det? Jag tvärsomnade igår efter att jag kom hem från tåget, och blev sovande ända till kl 10 nånting. Dessutom är pappa bortrest och jag hade lovat att ta med blommor från honom med. Mamma accepterade alltid mig för den jag var så jag antar att hon, vart hon än är, även förlåter mig för det här. Hoppas pappa gör det med.

Nu är blommor bara materiella ting och det som verkligen räknas är det man känner. Mamma betydde oerhört mycket för mig och var en helt fantastisk person som alltid satte mig före sig själv. Saknaden efter dig är fortfarande enorm och du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!

Men livet går vidare och jag kan idag glädjas över att jag har en ungdomlig och frisk pappa och en ny extra-mamma med hjärtat på det rätta stället. Life is pretty good after all!