måndag 17 maj 2010

Vångest

...
Nu börjar det närma sig sommar i Sundsvall. Värmen har hittat hit och bjöd på en alldeles strålande lördag. De flesta börjar planera sin semester på sitt alldeles egna vis. Somliga har sommarstuga, andra har båt, vissa har blott en hängmatta medan ytterligare någon nöjer sig med en god bok.

Själv har jag precis fått en svår släng av min årliga Vegas-ångest.

Alla pokerspelare att räkna med har redan bokat sina flyg och planerar in i detalj vilka turneringar som ska spelas, hur mycket det ska drickas, får man röka på rummet och orkar man egentligen vara på Spearmint Rhino varje natt?

Som lök på laxen är det en jättestor biljardtävling i Vegas just nu. Med svenskt deltagande i form av Chamat och hans vapendragare Mogge. Jag tror inte det finns någonting som passar mig bättre. Vara omkring biljard med alla roliga pengamatcher plus närheten till pokervärldens epicentrum. Men eftersom allting går så fantastiskt varken-bra-eller-dåligt är jag kvar i hemma i tråk-sundsvall. Med en enorm ångest och längtan härifrån.

Jag har inte varit i Vegas sedan 2005 (eventuellt 2006) och jag tror inte det gått ett enda år utan att jag i januari pratat om att det självklart blir en tripp till WSOP (poker-vm). Det här är en hemskt ond cirkel som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Antagligen enklast genom att bara åka.

Det finns massor jag vill se. Jag har eurobonus-poäng att tjäna, shower att gå på, nya hotell att besöka, strawberry julius att dricka samt pengar att vinna. Det är underbart i Vegas och oavsett om man är rik eller mindre rik, känner man sig alltid som kungen av världen i den staden. Dom kan konsten att få kunderna att känna sig uppskattade. Litegrann som Casino Cosmopol, fast tvärtom.

Nu vet jag inte vilka som ska dit just i år. Rille och Bommen är bokad och klar. Gurra och Nordström (kanske ni ska dela rum och bankrulle i år igen?) är fidusar och kommer kanske åka. Möjligen ska några fler Gävleiter i form av Öga och Dennis också göra trippen över Atlanten. Oavsett vilket kommer man gå miste om en sjutusan till resa. I vanlig ordning.

Men men, jag kanske springer rätt in i en miljon närmaste veckorna. Då vet ni vart ni kan hitta mig i mitten av Juli. Inte på någon hängmatta i Bergafjärden alla fall.




Inga kommentarer: