tisdag 15 juni 2010

Robyn får äran att vara titel!

...
Det är exakt 8 grader och gråmulet ute. Vilket går hand i hand med hur jag själv känner mig. Har drabbats av någon form av försommar-lesshet som inte verkar ge sig i första taget.

Pokerspelet är en enda stor berg-och-dal-bana där jag i förrgår hade en riktigt hemsk dag, för att vinna tillbaka merparten igår. Men jag söker inga såna swings längre. Mina krav är modesta. Jag vill vinna någorlunda stabilt och utan trubbel, och jag kräver inga miljoner. Adrenalin-kickarna kan vi överlämna till kidzen som fortfarande tycker det är roligt att spela.

Squashen, ett annat mörkt kapitel i boken om mitt liv. Känner mig sämre för varje gång jag spelar. Slagen är veka och tjejjiga, och min dåliga kondition måste vara ett tecken på att min dödliga sjukdom snart kommer bryta ut.

Plus att jag känner att jag inte har någonting att se fram emot. Jag har pratat om att flytta till Sthlm, men det känns bara som om det är för mycket praktiska göromål för att det ens ska kunna hända. Jag måste göra iordning och sälja min lgh (projekt av gigantisk storlek) samt göra mig av med alla andra band. Nu framstår jag säkert som ofantligt lat och oproduktiv som ser hinder i såna småsaker. Kanske är det så men det känns som att bestiga ett berg av relativt hög höjd.

För att inte framstå som efterbliven måste väl fotbolls-vm nämnas. Jag är ganska ointresserad och ser bara någon sporadisk match. Holland är ett lag jag gillat ända sedan barnsben och det vore verkligen roligt ifall dom vann ett efterlängtat mästerskap. Gällande Vuvuzela-tutorna håller jag med om att det blir ett jäkla oväsen. Men det går an (Carl Jonas Love Almquist-referens för den obildade) framför tv:n. Däremot måste det kännas sådär för ditresta supportrar. Lägga ner en smärre förmögenhet på sin dröm-semester och den enda behållningen är tinnitus.

Men det finns ett ljus i mörkret. Robyn's nya skiva. Jag har alltid gillat henne, hon står för någon typ av osvensk jag-skiter-i-vad-alla-tycker-mentalitet, som stimulerar min egen gå-min-egen-väg-gen. Dom första singlarna är helt otroligt bra. Här är "Dancing on my own"


Den senaste låten "Dancehall Queen" är ännu bättre, men det finns ingen utlagd youtube-version än. "Fembot" kom för ett tag sedan och har snurrat frekvent här hemma . Spotifya det här och ni har lyckan gjord. Hoppas resten av skivan håller samma höga klass.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det vänder alltid gurk! Kanske skulle ett kneg göra susen, lite mindre toppar och dalar plus valmöjligheten av att bestämma när man vill åka snabbt :) funkar för mig :)

Marcus sa...

Anonym: Jo det är ett klart intressant alternativ. Fast problemet är att det inte är så lätt att hitta någonting. Jag har till och med sökt ett par stycken de senaste åren. Åka snabbt är livet...

sebbe tång sa...

"Mina krav är modesta. Jag vill vinna någorlunda stabilt och utan trubbel, och jag kräver inga miljoner. Adrenalin-kickarna kan vi överlämna till kidzen som fortfarande tycker det är roligt att spela." Jag är ledsen att behöva meddela att ovanstående är en exakt beskrivning av ett standard svensson-liv och det är inget att stå efter tro mig!

Marcus sa...

Sebbe: I hear you. Men håller inte med. För alla som lever i närheten av Packi lever då inga Svensson-liv. Ett rockstar-liv med hawaii-tema