Skrattstock nolltio

...

Om några timmar svänger Bommen förbi sthlm och plockar upp spillrorna av mig själv. Vi åker norrut med destination Sundsvall.

Det har varit en intensiv helg med massa skoj. Allitfrån parksittningar till innergårdar till hemliga krogar utan entréskylt till mälarpaviljonger till stureplan.

Innan festligheterna drog igång hade jag lite arbete att stå i. Squash mot Bergström. Som jag vann med den äran. 3-2 i set och som lök på laxen med 2-1 i set i revanschmatchen. Men det var hårt i mål första matchen. Jag låg under med 2-1 i set och hade matchbollar mot mig. Men som man säger.. Det gick till sig. På lördagsnatten träffade jag Tomas, som var kanon, och det enda han muttrade om var att det var fult av mig att låtsas-knyta-skorna i ett pressat läge. Kan jag hjälpa att bägge snörena går upp samtidigt?

På lördag var vi ute på Långholmen och tittade på Skrattstock. En stand-up-festival som är gratis. Därav enorm publik och alla sitter i picknick-konstellationer och dricker vin som om det vore vatten. Vi satt lite avigt till så jag missade nästan alla nummer. Men av dom 6-7 st jag såg var det blott 1 som var bra. 1 av 7 känns som standard i den branschen. De allra flesta har ingen röd tröd genom sina nummer, eller skämtar om saker dom inte klarar av att ro i land. Ungefär som att jag skulle försöka bära upp en Stetson-hatt.

På kvällen var vi på en jättekonstig fest i en gammal nerlagd biograf i närheten av Östermalmstorg. Det var någon typ av körgrupp som hade en semi-privat efterfest. Där var en hel del kulturmänniskor och det var minst sagt en rejäl mix av olika människor. Bra priser i baren var det oxå. Jag skulle beställa shots och det enda som serverades var päroncognac. Efter att beställt 4 stycken visade det sig att det bara fanns en enda kvar. Precis när jag skulle sätta i mig drycken kommer Macke förbi och tar mig fullkomligt på sängen genom att ful-svepa den. Han sa sen att han tänkte "inte en chans" hela vägen ner, när jag försökte påpeka att vi åtminstone borde dela som bröder.

Jag gick hem ganska tidigt. Efter att festat i flera dagar var det inte mycket kvar i tanken. Tror jag klev någonting vid 1 eller kanske halv två. Jag planerade att ta en promenad hem genom stockholms-natten och medan jag funderade på det satte jag mig på en bänk på Biblioteksgatan. Jag hade inte suttit längre än ett par minuter förrän jag hörde ett skånskt bräkande. Det var Rille och Pontus som var mellan två krogar. Mig skulle dom absolut ha med och det var under protest jag följde med och tog en shot+drink.

Igår var jag enormt slagen och mådde sämre än på mycket mycket länge. Men det redde upp sig ganska bra. Jag var i skärgården med syrran och hennes kille plus hans dotter och hennes pojkvän. Min syster har gått och blivit båtmänniska på äldre dar och tillbringar nästan hela sommaren ombord. Det var en otroligt trevlig dag med ett visst mått av båt-åkning och ett större mått av vila, sol och grillning. Enda nackdelen är att jag brände mig litegrann i solen, men det kan jag leva med.

Väl iland, kurerad från bakisheten var det med lätta steg jag gick mot bilen. Tror inte ens vi hunnit lämna parkeringen innan allting kom tillbaka. Den sedvanliga ångesten var större än någonsin. Gick omkring som i en dimma resten av kvällen. Jag mötte upp Hasse och följde med honom på casinot en snabbis. Det enda som kom ur mig var nog dessvärre jämmer, så jag tror inte jag var nåt vidare sällskap. Sedan blev det hemgång. Finns det nåt bättre än att ligga i sitt eget elände, så pass livrädd att man måste försöka sova med både lyse och musik på?

Jag ska se om jag kan få någon fart på mobilen och få upp de få bilder jag ändå tog. Återkommer i ärendet.

Ses i Sundsvall