Nattradio

...
Har precis kommit fram till Gävle och casa de Rille.

Det var blixthalka nästan hela vägen. Enda sättet att hålla en någorlunda respektabel hastighet var att köra så länge lampan lyser. Alltså att negligera halkan totalt. Problem uppstår när man måste bromsa in hastigt och vi vet alla när man bör ta itu med problem. Just precis, när dom uppkommer.

Problem uppkom efter ett tag. Det var en utlandsregistrerad gammal kärra som i höjd med Söderhamn inte körde så länge lampan lyste. 50 km/h på E4:an. Det borde vara böter på sånt. Antagligen kände han sig inte riktigt bekväm med det där vita pulvret som faller från himlen. Tack och lov gick det bra, även om ABS:en fick sig en riktig omgång.

Som rese-underhållning lyssnade jag på p3 och deras nattprogram. Det anordnades en tävling där man skulle gissa på vilket yrke programmets gäst hade till vardags. Varje person som kom fram fick 5 st ja/nej-frågor. Gästen hette Arne och kom från södra Sverige. Inledningsvis basunerade han ut i etern att hans yrke var väldigt viktigt. Utan honom skulle 15-25 personer stå arbetslösa. Dom var totalt beroende av honom och kunde inte uträtta ett dyft ifall han inte var på plats.

Mina funderingar kring var Herr Arne fick sina penningar ifrån rörde sig alltifrån överläkare till flygledare. Något viktigt var det tvunget att vara. Men vad karl gjorde vaken kl 02 kunde man undra.

Den första gästen ringde in och hade efter 5 totalt värdelösa frågor enbart kommit fram till att Arne arbetade i någon typ av verkstad. Nästa person var inte heller särskilt listig. Han hade på förhand bestämt sig för att Arne var antingen glasblåsare eller leksakstillverkare och frågade därför om han a) jobbar med munnen eller b) tillverkar leksaker. Inte särskilt genomtänkta frågor. Man vill ju inte inrikta sig på att få bekräftelse på en smal sysselsättning. Det är ju i princip samma sak som att chansa hejvilt. Istället vill man minska ner ett brett spektrum av möjliga yrken till en mindre, mer hanterbar mängd. Vilket man kan göra genom att fråga bredare frågor. Kallar vanligen folk dig för industri-arbetare? Ett nej där och man kan utesluta en stor mängd yrken. Ni fattar vinken. När Arne visade sig vara något annat än glasblåsare blev personen helt perplex. Efter 5 frågor fick han slutligen chansa på yrket. Den här is-kyliga personen skojade till det genom att gissa på nagel-skulptör.

Efter ytterligare ett par tävlande hade ingen ny information framkommit. Arne var därför snäll och avslöjade att han jobbar med att skiva och förpacka saker. Återigen lät han påskina den enorma betydelsen av hans jobb. Jag tänkte osökt på att han jobbade i en chark-disk men det gick inte ihop med hur världs-viktigt hans jobb verkade vara.

Till slut knäckte Sally, en långtradarchaufför från Småland, nöten. Charkmästare var karln. Alltså ytterst ansvarig för charken. Det var han som tillverkade alla delikatesser från grunden. Produkten han lämnade ifrån sig kunde de vanliga chark-arbetarna sedan skiva, skära och förpacka åt slutkonsumenten. Fast utan Arne skulle allting tydligen stanna. Han hade nämligen tillgång till alla recept. Ingen annan visste hur pastejen skulle blandas, hur mycket hjärn-substans det ska vara i pölsa eller vilken mängd färgämnen det ska vara i falukorvs-skalet för att det ska tituleras falu-rött. Till sist nämnde han 3 gånger att han inte kunde vara sjuk. Det var inte ens ett alternativ.

Snacka om att ha en skruvad bild över sin egen betydelse. Vad sägs om att vem som helst kan blanda pastej-helvetet. Recept i mängder finns på google. Så tyvärr Arne, du är ersättlig och bara en bricka i ett spel. Precis som de flesta andra.

En som däremot har ett otroligt betydelsfefullt jobb är jag själv. Om jag är sjuk står cirka 30 personer utan arbetsuppgifter och inkomst. Det är nämligen så många jag spelar poker mot samtidigt. 30 giriga munnar att mätta. Inte konstigt man är stressad över sin situation. Det är på mitt förbannade samvete att ställa mat på deras bord.