onsdag 11 mars 2009

Dalrymple GP

...
Häromdagen satt jag och lekte runt med Google Maps. Kom att tänka på den termin jag pluggade i Sydney, så jag knattrade in Dalrympe, Chatswood som parametrar. Inom loppet av några sekunder hade jag ganska skarpa satellit-bilder av den pitoreska gatan där vi bodde.

Vi var 6 st polare som åkte dit. De första veckorna tillbringades på hostel och under tiden var vi på jakt efter ett hus att hyra. Gärna söder om staden eftersom skolan låg i den riktningen. Ärlighet varar aldrig längst var ledordet för den jakten. Ingen ville nämligen hyra ut till oss. Deras farhågor var antagligen helt korrekta. Fester och ståhej var redan del av våra planer. Det var inte förrän vi ljög och sa att vi var 4st istället för 6st som utsikterna ljusnade. Inom loppet av ett par dagar och en rekorderlig muta var kåken vår.

Innan vi åkte hade ingen av oss en aning om att det ens förekom vintrar i Australien. Men det gör det. Från april till september på breddgraderna där Sydney ligger. I Melbourne är det ännu kallare. Men uppåt Brisbane är det varmt året om. Men i vårt hus utan värme var det ingen fröjd och jag minns tydligt frukostarna när det kom rök när man andades.

Så planen att stanna 2 terminer var föremål för ändring. Johan ville åka till Brisbane eftersom vädret var mer behagligt däruppe. Idén planterades och intresset fanns där. Ända till det visade sig hur mycket papper som skulle skickas fram och tillbaka. Visum skulle förnyas även fast vi redan hade visum i ett år. Ansökningar och betyg skulle skickas till den nya skolan. Inte heller CSN missar chansen att få vända lite blanketter. Tror han som ägde Kinko's i Chatswood blev miljonär på bara Johans kopior och fax-avgifter.

Flytten till Brisbane blev istället till hemresa. Hade den genuina viljan funnits där hade säkert pappersarbetet oxå blivit av. Kommer nog aldrig glömma den hemresan. Kvällen innan vi flög blev jag magsjuk av sushi. Hade svår diarré på planet hem. Det är ganska trevligt när man sitter fastspänd inför take-off och skulle behövt varit på toa för 10 minuter sedan. På något mirakulöst sätt undvek jag en olycka och när vi ett dygn senare landade i Amsterdam var jag frisk. Det firades med en stor smörgås och en riktigt stor stark.

Tack vare att vi åkte hem tidigare missade vi alla aktiviteter som skulle göras mellan terminerna. Vi hade tänkt resa runt lite. Kanske till Melbourne och Brisbane. Så nu har man den resan kvar. Alla borde besöka Australien. Människorna är supertrevliga och har inte ett enda bekymmer i livet. Alla verkar leva för dagen och ett stort folknöje är att dagligen besöka en pub och få sig ett par pilsner. Fantastiskt. Under alla kväller vi tillbringade inne i Sydneys centrum såg vi inte ett enda bråk (fotbolls-vm inräknat med alla tokiga engelsmän) och knappt en enda polisbil.

Till och med vintern kan uthärdas om man har värme där man bor. För det är bara kvällar och nätter som är kalla. Dagarna är aningen kallare än en svensk sommardag.

Så jag måste åka tillbaka till Australien förr eller senare. Företrädesvis till Melbourne under Australien Open i slutet av januari. Av en ren tillfällighet pågår pokerturneringen Aussie Millions samtidigt. Att kvala in till den är ett av mina mål för 2010.

Här är Sydneys och kanske ett av världens vackraste köpcentrum. Queen Victoria Building

Är det någon som har smakat Veggie-mite förresten?




En ganska rolig grej som vi aldrig kunde slutföra var tävlingen Dalrymple GP. Ett grand prix där varje person i huset vardera fick välja 2 grenar. Varje gren skulle filmas och noggrann statistik upprättades för spektaklet.

Vi hann med 2 grenar.

Gris - alltså den klassiska fotbollsleken som så ofta slutar i våldsamma diskussioner kring om bollen är för svårt slagen eller inte. Inte ovanligt att bokstäver fördelas efter sten, sax, påse när domaren är velig och har dålig auktoritet.

Mördarbacken - En grym backe fanns bredvid vårt hus. Den var kanske 200 meter och var som brantast i slutet. Undertecknad åkte ut redan i kval-heatet och jag blir alldeles matt bara jag tänker på den där hemska backen. För att ge er en bild kan ni föreställa er ett riktigt ordentligt helvete. Lägg sedan till tänt sista ciggen i fel ände, juldans i högstadiet samt måndag-morgon så bör ni ha en uppfattning.

Grenar som vi aldrig hann med innefattade allehanda respektabla sysselsättningar. Äta en BigMac på tid, biljard, vem som tål mest sprit, counterstrike etc. Jag har glömt bort resten men det var alltså i princip bara dom första två som var inom kategorin idrott. Jag tänkte säga atletiska övningar men kom på att ölhävning om något är en respektabel finmotorisk aktivitet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Intämmer helt med din inställning till australiensare. Maken till sorglösa och snälla människor finns inte. Till skillnad mot sina tandtrollskusiner från Europa, engelsmännen. /Håkan

Marcus sa...

Håkan: Ja fy fan för engelsmän. Rödhåriga, bleka och skrålandes om nåt förbannat fotbolls-lag.

Jag var på Ibiza med några polare för 10 år sedan. Vi och 13 miljoner engelsmän. Sämsta sortens dessutom. Antagligen hade dom blivit deporterade på samma sätt som kriminella i slutet av 1700-talet fick paddla till australien.

Kanske Ibiza blir ett mer närbeläget guldkorn om ett par hundra år när det engelska blivit bortärvt.

Anonym sa...

Själv for jag till Kos. Tillsammans med Gurra och Lill-Macke, frågan är ifall inte 13 miljoner rödsprängda cockney huliganer är att föredra istället?

Marcus sa...

Håkan: Hahahaha... Ja sydeuropéer är ett annat trassligt folkslag :)