Gamla talesätt

...
Gårdagen spenderades på kasinot för omväxlings skull. Spelade 20 20 och hur sjukt det än kan låta fick jag vinna litegrann. När nästan alla stora starthänder står upp är det enkelt att spela.

Som lök på laxen fick jag bluffa min gamle nemesis Stefphen. I och med att han varit rätt svår att få bort ur potter har jag hållt ner på bluffar mot just honom. Däremot har jag säkert gjort 10.000 misslyckade continue-bets, och efter varje ett av dom svurit en inre ed att aldrig c-beta tom mot han igen. Plus att jag kommit i generellt svåra situationer mot honom och säkerligen betalat av en eller annan gång för mycket.

Hade en lustig monolog angående vad olika spelare säger innan dom foldar sina kort. Hallberg brukar ju köra med sin helt underbara "då tar jag min Mats ur skolan". Föreställ er uttycket i praktiken. En mamma på rektorsexpeditionen förklarandes att Mats gjort sin sista skoldag tack vare att ungarna hackar på honom.

Johan drog upp Stefphens gamla goda uttryck att "det var synd på så rara ärtor". Fantastiskt! Kornigare och fånigare uttryck har man inte hört "sedan Adam var länsman". Måste implementera den meningen i min vokubulär snarast.

Nu har jag inte tid att skriva mer. Ska nämligen ta apostlahästarna nerför trappen och transportera mig ner på biljarden. Jag och Algot ska spela en match och om jag spelar bra finns kanske "en kruka guld vid regnbågens slut". Om jag tar en tidig ledning ska jag försöka att "inte ropa hej fastän solen gått ned, för svärmor kan komma med aftontåget".

Oavsett hur det går får man vara nöjd över det lilla. Trots allt får man behålla maten.

Har ni några lustiga talesätt från förr?