Lunchgnägg

...
Jonas ringde och väckte mig redan vid 11. Hans förslag gick ut på att jag skulle pallra mig ut till travbanan och göra honom sällskap under lunchtravet.

Väl där dök det upp fler original. Jonsson, Anrik och Niklas Eliasson. Den enda som struntade i att spela var jag. Ägnade därför matsmältningstimmen i att studera mänskligt beteende i spel-om-pengar-situationer.

Några kommentarer man hörde
"Billig lunch det blev" - Klassiskt uttryck som kan sägas i hur många varianter, bla "jaha, då får man jobba gratis då" var vanligt efter att ha spelat kort hela natten.

"Solström ser klar ut" - Jonas träffade något unikum på stallbacken som tipsade om en kusk som var klar i första lunchdubbeln. Mycket riktigt, hans stolta kallblod segade sig först över mållinjen i en hastighet av cirka 2 km/h. Jag hade själv kunnat hoppa fortare på ett ben.

"Dom har ju för fan sprungit 2 varv och det skiljer en decimeter i mål" - Eliasson efter att jag förklarat för honom att hans häst inte alls torskade på målfoto, vilket han försökte påskina.

"Det är bara att konstatera, det går inte att äta bufféer" - Jag själv efter att ha sett världens segaste och tröttaste kyckling, pyttipanna med bara potatis samt köttbullar som luktade som kärnavfall man lägger i tunnor med en halveringstid på flera hundra år.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Åkte sedan på en snabb biltvätt samt postade ett brev jag försökt få på lådan i snart 1 år. På vägen hem stannade jag till på biljarden där jag träffade Jonte Laggren. Inte ofta man ser honom i norrlandsmetropolen. Blev lite snicksnack och pokerskvaller innan han skulle skynda vidare mot sthlm. Släppte av honom på tågstationen och till min stora fasa upptäckte jag att min mobil var försvunnen. Fick för mig att han antagligen fick med sig den eftersom hans telefon var av exakt samma modell. Med blixtens hastighet var jag tvungen att åka tillbaka till stationen, springa ut på perrongen, kolla i restaurangen samt kiosken. Utan resultat. Less så in i helvete skyndade jag hemåt för att försöka msn:a honom att lämna luren på stationen i Hudiksvall. Men när jag klev ur bilen hemma såg jag telefon-skrället liggandes mellan sätena. Så att slippa åka till Hudiksvall var väl den här veckans medgång.