Båstad

...
Vem har sagt att det är lätt att vara idrottsmänniska?

Tennisen i Båstad är i full gång, och tack vare att Söderling orsakat tennisfeber kan man se spektaklet på tv4sport. Fernando Verdasco står väl som favorit och jag ser mycket fram emot det troliga mötet med den skicklige grusspelaren Joan Monaco i tredje rundan. Man skulle vart på plats, sittandes på Pepes bodega med några helpipor....

Under förra veckan var det också tennis i Båstad, fast det var tjejer som stod för grovjobbet. På fredagen var det nån finare typ av fest och jag läste en rolig sak på Sofia Arvidssons blogg. För er som inte känner till henne är hon Sveriges bästa tennis-tjej. Hon skrev:

"...kunde man gå på röda mattan i fredags. Var en trevlig tillställning. Stötte bla på Robert Kronberg.

-Det har gått rätt bra för dig på sistone va?
-Nja, sa jag. Varit ett tuff år så vi kan väl snacka om något annat... Hur har det gått för dig?
-Inte heller bra sa han, så vi får nog byta ämne igen.
-Ok,Båstad vädret kanske är bra sa jag och kollar ut.... spöregn..."

Idrottare på dekis får mig att tänka tillbaka på en grej som hände när jag pluggade. Ekonomiföreningen på Högskolan i Gävle bjöd in alla medlemmar till en gästföreläsning. Ämnet var mental styrka och vinnarskalle. I talarstolen stod ingen mindre än friidrottaren Torbjörn Eriksson a.k.a Grycksboexpressen a.k.a en som mig veterligt aldrig vunnit ett lopp på högre nivå. Skulle vara högintressant att höra hur han gjorde för att peaka formen.

"På upploppet, där man normalt ökar farten och tar ut sig fulltständigt, gjorde jag tvärtom och minskade farten en smula. Jag tror att den här strategin var något som långsiktigt gav min karriär väldigt mycket"