Strössel!!!

...
God morgon. Nu var det exakt 5 dagar sedan jag skrev ett inlägg. Vad har hänt sedan dess?

Jo i lördags klev jag rätt ner i en flaska. Av det oplanerade märket. På eftermiddagen följde jag med upp till Bure-festivalen, en mindre form av festival där fokus ligger på musiken istället för på dyr entré och överskattade artister. Samt på att dricka. Möjligen på att göra något mer än så, för jag tror att om polisen skulle kroppsvisiterat alla gäster kunde vi fått se ett nytt tillslags-rekord. Men det här är som sagt ingenting jag vet utan helt och hållet baserat på mina egna sjuka teorier. Oavsett hur det är med den saken är festivalen ett trevligt initiativ. Startat av bland annat Danne Öun, en av stamgästerna i ungdomens poker-crew.

Hursomhelst åkte jag därifrån vid 5, fortfarande körduglig, för att sätta mig hemma och hitta ett litet pokerpass. Men innerst inne hade jag redan bestämt mig för att gå ut så mitt spelpass varade inte länge. En timme cirka och på slutet fick jag sällskap av 2 utländska vänner. En irländare med det svenska smeknamnet 8:an whiskey med is samt en finsk snubbe som heter Lapin.

Väl nere på stan mötte jag upp med Gurra, Macke och Lina. Samt med en hel del andra bekanta på Svenssons. Överlag en mycket lyckad tillsittning. Lustigt nog blev jag av Gurras vän Jocke Skoglund tillfrågad ifall jag ville flytta min blogg till deras portal Cramp Magazine. Vilket jag gärna skulle göra ifall det inte vore för att jag har en annan idé som jag hoppas blir av. Men om den planen spricker gör jag gärna Lill-håkan, Alex, Jockes själv samt Gürra sällskap på en portal vilken jag själv ägnar daglig uppmärksamhet, och som bereder mig mycket nöje.

I en del av övertalningsförsöket fick jag endast höra följande från herr Skoglund. Om att läsa en blogg kan liknas vid att äta en mjukglass, så är min blogg strösslet hela tiden. Fatta vilken grej att slippa antingen bara den lätt enformiga glass-smaken eller den torra, knastrande känslan när det bara är rån kvar. Man vill ju liksom vara strösslet.

Off we went towards Oscar. Lååång kö vilket Macke löste på smidigaste vis. Genom att påkalla serveringspersonalens uppmärksamhet och lite halvt sträckte sig fram över några matgästers bord, för att meddela att han önskade sin kontakt till entrén. Fast det gick ju hem och 4 minuter senare stod vi i Mattias bar med varsin lagomt kryddad bloody mary i handen. Vad lär vi oss av det? Jo Macke är ingen bluff. Vilket han senare på natten visade när han kom över en dator där Gurra fortfarande var inloggad på facebook. Statusraden ändrades till något osammanhängade och mycket märkligt. Tillräckligt skruvat för att inte nämna i det här sammanhanget. Plus att han skickade ett par privata meddelanden. Till 2 slumpvisa tjejer på gurras vän-lista. Bägge byggde på att han tänkt hela kvällen på vederbörande. Fast han hade ändå tur, den gode Gurra. För han var bara släkt med en av tjejerna :)))))

Vilket får mig att tänka på den gång jag på krogen lämnade min telefon obevakad i ett par minuter. Calle Arnold han skicka iväg ett flertal sms. Bland annat till min systerdotter och fråga ifall hon var sugen. Samt till min lagkamrat i squash och föreslå att han och jag skulle spela en squash-match om 5 tusen, där han skulle få börja med 7-0. Jag har ännu inte hämnats för detta utan bidat min tid och väntar fortfarande på det perfekta tillfället.

Resten av Oscar-seansen var trevlig. Mycket folk och jag träffade på en hel del gamla bekanta som jag inte sett på länge. Roligast på kvällen var dock att stå i nedre baren och beskåda konungens återkomst, samt om densamma skulle åstadkomma någon kokning hos Totte. Konungen är alltså Gurra och det har hänt mer än en gång att han åstadkommit just det. Kokning. Han har 2 paradnummer. Det första är att tränga sig in bakom baren och börja mixtra med flaskorna, alternativt bara stå där och väcka irritation. Det andra är att skicka upp groggarna i luften så att alla i det lilla hörnet blir nerstänkta. Förresten har han ett till, tredje nummer. Det är att beställa in obscent många Minttu-shots och på så vis höja sällskapets redan höga promille-halten. Fast i lördags var han förhållandevis lugn, åtminstone vad jag hann se.

Efter lördagen var jag tvungen att ägna söndagen åt själavård. Med sedvanlig mental anteckning att aldrig dricka igen. Det löftet höll i exakt 24 timmar. För igår fick jag besök av Andreas, alltså han jag tidigare nämnt som åkt motorcykel från Dubai till Sverige. Han tog sin sista mellanlandning i Sundsvall, för att idag köra sista etappen till slutmålet Skellefteå.


Vi gjorde Sundsvall på en måndag. Alltså middag på O'learys (jättegod sallad) samt ett par öl. Sedan ett kasinobesök och ytterligare några öl. Jag hade räknat med att Andreas skulle vara tillräckligt turlig för att framkalla vinst även för mig. Men så var inte fallet. Eller rättare sagt var han inte tillräckligt turlig för att vända min otur. Vi förlorade när vi spelade tillsammans och när han sen spelade själv blev det vinst. Inget nytt för mig alltså. Kvällen blev förhållandevis lugn och efter att ha promenerat hem var kl inte mer än 1 på natten. Fler utekvällar borde innefatta den här typen av rim och reson. Det är ändå tidigt på kvällen man har som roligast. Det som händer runt 3 brukar bara vara en enda dimma.

Nu blir det en lång pokersittning. Förhoppningsvis många tusen händer....