Gallerix, det är jag igen

...
Jag är så fruktansvärt tom efter att ha slitits mellan hopp och förtvivlan i dagens Wimbledon-final. Ni som känner mig vet att jag inte brukar engagera mig alltför mycket i sport. Men min akilles-häl är tennis. Och då särskilt Andy Roddick som under Australian Open -03 fångade min uppmärksamhet i den episka kvartsfinalen där han vann mot Yones El Aynaoui med 21-19 i skiljeset. Sedan den dagen har mitt stöd varit permanent och fram till den dagen han lägger av kommer jag inte att hålla hårdare på någon annan. Det borde för övrigt alla göra, för hur ska man inte kunna älska tennisens absolut mest stilrena serve-rörelse?

Det går knappt att föreställa sig hur han mår just nu. Vilket jag hade kunnat veta ifall det inte vore för att fyran valde att klippa sändningen direkt efter matchbollen och därmed snuvade mig på intervjun. Idioter!!

Innan dagens final hade jag bestämt att ifall Roddick vann skulle jag köpa en affisch, rama in den (ny 5.000 kr utgift på Gallerix?) och hänga på väggen. Eftersom han var så snubblande nära att vinna idag tänker jag göra det ändå. Karljäveln ska upp på väggen. Eventuellt på toaletten, men mer troligt i sovrummet eftersom jag inte kan borra i kakel och mina patetiska försök kommer resultera i spräckta plattor.

Som det kändes var det förutbestämt att Roddick skulle vinna dagens final. Men den enda som kan ändra på det förutbestämda är den otroligt sjuke Roger Federer. Ingen annan spelare i världen hade kunnat stå emot det han gjorde idag. Trots nervorsitet och svårighet att hitta sitt "vanliga" spel. Det är bara att lyfta på hatten för den störste genom alla tider. Vilket vi förvisso visste innan idag, men nu känns det mer officiellt.

Roddicks tjej heter Brooklyn Decker. Kan hon vara släkt med Tony Decker på nåt sätt? Ni vet han som spelar krog-blackjack och blir svårt utdragen. Tyckte mig se vissa likheter i ansiktet...