Frosseri

...
Ända sedan någon gång i juli har jag varit noga med vad jag äter. För att göra en lång historia kort har pizza varit en maträtt som inte varit en del av min kostcirkel. Tills idag då Tony lurade med mig på kasinots pizzabuffé. Det finns egentligen ingenting intressant med den, såvida ni inte sett vad jag såg.

Efter att vi ätit en stund tillkom några gäster. Det var en familj med 2 döttrar i 11 års åldern. Alternativt 1 dotter och en kompis. Vilket snarare är sannolikt eftersom ena barnet var blont och det andra rödhårigt. Bägge var aningen rultiga. Inte tjocka just nu, men kommer säkert att bli det en vacker dag.

Tjejerna gick lite försynt fram till disken och spanade in födan. För jämförelsens skull kan sägas att jag åt cirka 8 slicar, eller ungefär en pizza. Inte någon rekord-portion, men så är jag oxå på diet och har minskat mitt matintag betydligt.

Småtjejerna tog sina första bitar och återvände till bords. Det var inte förrän dom var på sin 5:e retur-resa som jag och Tony började fundera på vad som stod på. Den ljusa tjejen fick ge sig ungefär då, men det rödhåriga matmonstret var garanterat fram till buffén 8-10 ggr, och vid varje besök lastade hon på 2 slicar. Totalt bör hon alltså ha ätit nästan 20 pizza-bitar. En portion som skulle räcka till medalj i ätartävlingar för vuxna.

Jag känner mig lyckosam som fått beskåda ett sådant idrottsämne. Hatten av för det. Jag undrar vad hon har för namn? Sällan har Grill-Britt känts så passande...