Meles meles

...
Ibland händer det sjuka saker.

Efter att varit i Västerås på dagen tillbringade vi kvällen med att spela ps3 hemma hos Gibson. Självklart spel som jag aldrig tidigare spelat. Först fick jag jättestryk i FIFA09 mot både Gibson och Robban. Sedan blev det Call of Duty 4 och man-mot-man matcher. Även där slutade 80% av duellerna med att jag låg och sprattlade i leran. Jag gillar inte såna här våldsspel eftersom jag blir livrädd varje gång. Vilket ytterligare förstärktes av att vi spelade på en 100 tums projektorduk med fullt surround-ljud.

Så när jag runt midnatt allena vandrade mot Skanstulls t-bane station var jag redan uppskakad. Men det gör väl inget tänker ni nu. För vad kan egentligen hända på en så fridfull gata som Ringvägen?

Jo det ska jag tala om. Jag mötte en grävling. En stor grå-vit best. Lika stor som en golden retriever fast betydligt bredare. Och han såg inte glad ut. Eftersom jag inte upptäckte karljäveln i tid kom vi rätt nära varandra. Låt säga att det var 2 meters avstånd. Han tittade argt på mig och backade litegrann. Man riktigt såg hur han gjorde en snabb risk-kalkyl och planerade sin öppnings-stöt. Vid det här laget var jag orolig om livet och den svåra chocken gjorde att jag inte kunde förmå mig till annat än att stå helt still. Jag vet inte hur grävlingar har det med sympati, men just den här alfahanen valde den här söndagen att bespara mig livet. Istället satte han fart på mördarbenen och sprang vidare nerför gatan.

Man undrar vart han kom ifrån samt var han var på väg. Ett som är säkert är att han inte är toto-favorit till att vinna årets grävlings-mästerskap i lokalsinne...