Keps helt i plåt

...
Precis som så många helger förr höll jag mig nykter hela helgen, bara för att trilla ner i en drickning på söndagen.

Blev en tillsättning på O'learys med Gurra, Tony och Hasse. Även Elfner och Patte tittade förbi och det var mycket trevligt i den ljumma kvällsluften.

Runt nio-rycket snubblade vi ner på kasinot för lite pokerspel. Vi gjorde alla en liten deal som gick ut på att den som vann en pott köpte in en runda till alla fyra. Jag fick inte en hand under hela första timmen och var alltså inte aktuell för något inköp av alkohol. Tony och Hasse gick däremot som tåget så det blev ett antal rundor på inte alls särskilt lång tid. Mestadels shots av starkaste modell.

När jag väl vann en pott var det dags att betala tillbaka. Så jag ropade på baren. Men innan jag fått iväg beställningen tyckte han som var ansvarig för pokern att jag visst hade fått i mig för mycket och inte alls borde beställa någon alkohol. Just då kändes det väldigt orättvist och jag gick åt sidan med chefen för att förklara hur fel han hade i sin bedömning. Fast exakt i det ögonblicket insåg jag att han antagligen hade rätt och att jag var precis så onykter som han gav sken av. Så min tillrättavisning kom av sig helt och hållet. Ett riktigt antiklimax. För även om han hade rätt i sak var jag fortfarande irriterad kring överförmynderiet, vilket jag inte riktigt kunde ge utlopp för. Dels för att han hade en poäng och dels för att jag var lite för berusad för att komma upp med någonting intelligent att säga.

Så vi lommade därifrån och återvände till O'learys. Men den seansen blev inte lång för min del. Jag mådde inte alls bra och runt kl 1 fick jag skjuts hem av Izzam och Dennis. Stora tack för det. Väl hemma var jag så slut att jag sätta mig på bänken utanför porten för att försöka ansamla tillräckligt med krafter att ta mig uppför trappen. Vilket dröjde bättre delen av en halvtimme. Min läskarkarriär verkar vara i rubbning och jag är orolig inför framtida tillsättningar.

För övrigt orolig över en hel massa eftersom man bakishet framkallar ångest av gigantiska proportioner. Allt bekymrar mig och det blir vanligen värre och värre, för att nå sin kulmen i ögonblicket innan jag somnar. Så den där spontana och roliga Gurk ni alla älskar så mycket, han har jag inte sett röken av på hela dagen. Han ersätts såna här dagar av en kille med hängande huvud till följd av en keps helt i plåt (tar en sida ur Montells bok som kommit upp med det uttrycket).

Viss lindring har jag fått i att vi var ut och åt på Lörudden. Fenomenal löjromstoast och fiskgryta. Serverade oss gjorde ingen mindre än Lise, tidigare en av flera väldigt duktiga personer i baren på casinot. Många av dom som jobbar där idag är trassliga någonting oerhört och det känns som om vissa anstränger sig riktigt hårt för att erbjuda undermålig service. Plus att dom flesta tillhör den där kategorin människor som har mage att, rakryggat och utan synlig ånger, ta 30 kr för en liten kopp bryggkaffe. Dag in och dag ut av stamgäster. Det, mina vänner, kräver sin man.

Nu blir det någon form av tupplur. Jag har tidig squash-match imorgon 14:30 och måste således gå upp redan vid lunch. Tänk vad skönt det vore med sovmorgon.