Sport sport sport

...
Ishockey och fotboll kommer ganska långt ner på min intresselista över idrotter jag gillar att titta på. Därför var det för mig en ganska stor idrottsdag igår.

Usain Bolt sprang på osannolika 9,58 och krossade sitt tidigare världsrekord fullkomligt. Det är något magiskt med stora friidrottstävlingar. Dels går det alltid sent på kvällen och dels blir det en grym spänning som byggs upp. Blir intressant att se vad karln har tryckt i sig för preparat. Men det dröjer nog ett par år tills vi får veta, eftersom wada säkert behöver den tiden för att komma ikapp. Skämt åsido skulle det vara en jättekatastrof för friidrotten ifall Bolt är dopad, men det känns verkligen som att han är äkta. Jamaicaner verkar inte ha ett enda bekymmer. Alltid glada och lever i nuet. Beundransvärt.

Nästa stora grej var slutrundan på PGA-mästerskapen. Som ni säkert vet är jag väldigt fascinerad över Tiger Woods. I mitt tycke den otvivelaktigt största idrottsmannen genom alla tider. Varje gång jag nämner den här åsikten brukar folk bokstavligen spy galla över mig. Men det är okej.

- I min värld måste den största idrottsmannen utöva en individuell sport. I lagsporter blir det en annan dynamik och är mer en kollektiv insats, med spår av individuella prestationer. Men inte tillräckligt för att tillskrivas den störste. Så i min värld går alla lagsports-utövare bort.

- Det som verkligen gör honom till den största är att han har idrottshistoriens otvivelaktigt starkaste psyke. Detta i en tid då konkurrensen är tuffare än någonsin. Golf kan tyckas vara en kärringsport, men sett till antalet utövare tror jag definitivt det är en av de svårare idrotterna att nå världstoppen i.

Plus att det är en sport där bra fysik och teknik bara tar dig så långt. För att nå toppen krävs alltså, till skillnad från många andra sporter som tex längdskidåkning, andra saker. Däribland talang och starkt psyke (vilket såklart även är bra egenskapar i skidåkning). Inte heller finns det många sporter där man är så utelämnad till sig själv och sina egna tankar. Under en golfrunda finns det massor med dö-tid. Tid där tvivel och negativa tankar kan smyga sig på.

Innan gårdagens runda hade Tiger osannolik statistik. I 11 majors har han varit i ledning inför sista dagen, och vunnit allihop. Totalt inklusive PGA-tävlingar tror jag det var 36 st, varav han blott har förlorat en enda.

Det som fick mig så fascinerad av Tiger Woods var när jag såg hans slutrunda under Masters -97. En ung Tiger började första rundan katastrofalt. Han gick +4 på första nio och det såg ut att bli som det brukar bli när junior-champions kliver upp och möter seniorer. Så hade det kunnat blivit om det inte vore för den lilla detaljen att han gick -7 på sista nio. Resterande tre rundor spelade han nästintill felfritt och han krossade alla tidigare rekord vad det gäller segermarginal etc.

När han för första gången tog på sig den gröna kavajen sa han "Green and black go well together, don't they?" Nästan så man blev lite tårögd.

Hursomhelst förlorade han igår och istället vann en asiat. Jag har länge flaggat för att asiaternas kommande dominans kommer bli ett stort hot för intresset för idrott. Baserat på hur tråkigt det är att se kinesiska maskiner som aldrig någonsin visar en känsla. Fast det slapp vi igår. Det var en sydkoreon som vann, o han visade massvis med glädje på banan. Kul för honom. Undra hur mycket han drack igår?