...
Hallå i stugorna.
Nu har jag precis gått till mig fysiskt från Tallinn och känner livet komma tillbaka in i kroppen. Tyvärr belönas detta med allehanda motgångar på samtliga fronter.
Har vilat ett tag från nätpokern nu och kommer antagligen att vila ett bra tag till. Jag orkar helt enkelt inte med de typer av motgångar jag stött på senaste tiden. Det ligger i människans natur att tycka mest synd om sig själv, men jag tror rent objektivt att jag haft det väldigt trassligt i jämförelse med normal varians.
Dessutom har pokerlokalen vattenskadats. Igen. På golvet står nu stora fläktar som säkerligen blir kvar flera månader innan betonggrunden är snustorr. I lokalen fanns mina favoritjeans samt mitt favoritskärp. Inte ett spår av dessa superbekväma byxor syntes vid dagens nertitt. Förhoppningsvis har städfirman lagt dom i något förråd eller så. Jag förstår möjligen om byxorna slängdes ifall dom låg i avloppsvattnet. Men skärpet borde väl alla fall gått att rädda.
Har även varit på kasinot 2 dagar och har haft jätteproblem att få händer att stå upp. Tyvärr har jag inte vunnit någon stor pott. Ska väl spela så smått på kasinot ett tag. Förutsatt att inte varje dag blir som denna.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
R.I.P till Rilles dator som efter lång och trogen tjänst vikt in klövarna. Halva skärmen flimrar numer och går ej att bruka. Tidigare har jag sagt att om jag var tvungen att vara en dator i världen skulle hans vara den sista jag valde att vara. Det har varit matrester, missfärgningar, trasiga tangenter och borttappade skruvar. Vila i frid, kompis!
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Det kommer antagligen att bli så att jag söker ett vanligt jobb inom den närmaste tiden. Jag har inte särskilt höga krav på vardagen. Små saker gör min dag och jag brukar ha lätt till skratt. Allt jag vet är att den senaste tiden varit högst trasslig. Tillräckligt trasslig för att göra att alla fördelar med det jag sysselsatt mig med inte längre är stora nog för att övervinna saker som stabil inkomst och fasta rutiner. Spela kan jag göra ändå. Om jag känner för det.
Dock kommer det ske med sorg i själen eftersom det på något sätt decimerar chansen att göra det jag egentligen vill göra. Det jag alltid velat göra. Starta en biljardhall. Men man föddes väl alldeles för oturlig för att en sådan sak skulle gå i lås oxå.
Det finns även ett tredje alternativ. Att sälja alla mina värdsliga tillgångar och bokstavligen åka dit pepparn växer. Inte återvända förrän det är tomt. En väldigt lång USA-resa med min biljardkö och en hyrbil som sällskap skulle vara mycket trevligt. Alternativt en riktigt lång luffar-turné i Asien. Det man har kvar på ålderns höst är minnen. Och vilka bättre minnen än rese-upplevelser finns egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar