Så här konstigt pratar dom i Estland, mamma

...
Lustig dag. Som jag beskrev tidigare torskade jag 2 matcher, varav 1 vinst hade räckt för att gå till slutspel.

Är ganska besviken på att missa flertal chanser i första matchen. Som jag nämnde tidigare eldade jag en åtta i avgörande upplägget som jag borde sätta relativt enkelt trots att jag var bekymrad.

Den andra matchen gick på ångorna efter den första. Killen jag mötte spelar lätt långsammast i Europa. Inget snack om saken. Ralf Souquet skulle bryta ihop om han mötte honom, och han är ändå den av de etablerade spelarna som spelar i störst snigeltempo.

Mitt i matchen tänkte jag försöka göra honom uppmärksam på hur mycket jag egentligen ogillade hans långsamma kravlande runt bordet genom att spela ännu långsammare själv. Fast planen bakfyrade. Eftersom jag var på halv-kokning sedan matchen fick den här taktiken bara mig själv på ännu mer ånga. Muppen jag mötte hade dessutom inga problem med att jag drog ner på tempot. Hade en teori om att varje gång han tänkte riktigt länge (dvs varje stöt) tog han små tupplurar. Mest troligt var han ute med gamla klasskamrater dagen innan och var således i skriande behov av sömn.

De svenskar som överlevda första rundan i slutspelet var Chamat och Kevin Zarakani.

Kevin torskade i åttondelen mot Nils Feijen efter att ha spelat mycket bra. Han missade nästan ingen boll på hela matchen och hade en hel del otur med de marginella situationerna. Tror faktiskt han kan var en av Europas bästa icke-namn-spelare.

Marcus vann sin åttondel mot Mika Immonens brorsa Kari. Lätt dessutom. Tror det blev 9-2 till slut. I kvarten spelade han mot Nils Feijen och vann med komfortabla 9-6. Han spelar helt enkelt sjukt bra. Missar nästan ingenting och det syns att han spelar med rejält självförtroende.

I morgondagens semifinal möter han Immonen och den matchen kommer garanterat att bli riktigt sevärd. Det är två herrar som, förutom att dom är kompisar, även hatar att förlora någonting otroligt. Hoppas man vaknar i tid.

Två andra roliga saker hände.

Den ena var att Christoffer Koba från Västerås spelade av en finne 600 euro. Det betet hade jag en tredjedel i. In in. Han ledde med 8-6 till nio, tappade till 8-8, men lyckades ändå spränga och göra rent sista lägget. Starkt jobbat.

Det andra roliga var en finsk kille som går under smeknamet "klickbältet". Han hade nämligen en sådan där krithållare med en liten magnet på. Den gör att man slipper använda kritorna på bordet eftersom man har sin egen personliga krita precis vid höften. Förutom att det ser bögigt och rekordtöntigt ut skapar det ett exakt klickande ljud varje gång kritan klickas fast på magneten. Därav smeknamet. Uppå detta hade han en kortärmad ill-rosa skjorta plus att han efter varje gjord boll liksom gled runt bordet med en 100% nonchalant blick som flackade kring publiken. Med andra ord ett litet irriterande kryp.

Samma klickbälte kom även att blanda sig i nattunderhållningen. När det var färdigspelat för dagen arrangerades en shoot-out turnering som kostade typ 75 svenska kronor. Det var enkelcup och man spelade bara ett upplägg. Ganska chansartat alltså. När det var 4 spelare kvar erbjöds åskådarna att köpa in sig på ytterligare 4 platser, vilket lämnade 8 st kvar till slut. Priset bestämdes genom auktion och två av platserna såldes till Immonen och Feijen. Den tredje platsen såldes till "klickbältet" för blygsamma 2200 estniska kronor (1500 svenska typ).

I sin kvartsfinal mötte klickbältet en finsk ganska duktig tjej (samma fröken som gav Immonen njursten efter att förlöpt i hörnet). Hon sprängde och gjorde rent. Så kul kan man ha för ett och ett halvt tusen.

Sedan slog hon Feijen i semin och fick möta Immonen i finalen. Där var hon på vippen att vinna. Hon vann tekningen, sprängde i en boll, samt spelade upp på en ganska enkel skjuts. Tyvärr bommade hon denna med en sjömil och Mika vann till slut. Kändes dock som hon skulle spika i nian. I synnerhet med tanke på alla åskådare som skrek och gormade varje gång hon gjorde en boll, plus att Mikas kommentar om henne dagen innan ytterligare ökade chanserna.

Har för övrigt tagit några kort jag tänkte publicera när jag kommer hem. Kamerasladden ligger hos Rille i Gävle.