...
Macke diskuterar i sin blogg (jättebra och skruvad) något han kallar för flaggstångssyndromet, dvs att man tillhör kategorin människor vars liv pendlar upp och ner, för att slutligen landa på 3 (femgradig skala).
Det förvånar mig alltid lika mycket att höra vanliga människors upplevda bekymmer, som i själva verket är en dröm-tillvaroi jämförelse med min lyckopiller-fria värld.
Även jag är slav under flaggstångssyndromet, men med den enda likheten att jag LANDAR på den femgradiga skalan. På siffran 1. Resterande tid dansas det långt utanför ramarna neråt, dvs på minuskontot. Skönt att man med nöd och näppe får huvudet ovanför vattenytan precis innan man kvävs.
Välkommen till min värld.
5 kommentarer:
ut med flaggstången decker nu !!!!!!!!!!!
Du är ett unikum. På grund av detta går du ej att placera på en femgradigskala. Det i sin tur renderar i att du ramlar under den.
Så istället för detta så borde du ingå i ett experimentiellt team där forskare vrider och vänder på din hjärna och kropp för att finna lösningar på kommande världsproblem.
Men innan detta experiment isjösätts måste en helg spenderas i Vemdalen. Tror det blir en succé. Vad säger du? Är du stenklar?
Bjuder du ut Gurkan på en bög-dejt?
fantastiska gurkan.när man har varit som mes less på jobbet har dinn blogg lyft mig tillbaka i sommar.Det finns människor som har det värre en mig.Har skrattat så jag får ont i bland
Benny: Ja psykiatrin skulle kunna nå gigantiska framsteg om jag donerade mig själv till forskningen. Ska kolla upp det där med Vemdalen, har för mig att det var något jag lovat då. Måste komma på vad i helvete det var.
Kul att man kan bidra till att glädja någon halv-deppig stackare. :)
Skicka en kommentar