Gadus morhua

...
I mina ögon finns det två typer av torsk. Den ena är en person som på något vis ligger back på spel eller idrott. Den andra är en fisk som förvaras i frysen.

Den senare har jag ikväll tillrett på sämsta möjliga vis. Den blev nästan äckligare än sist. Jag kokade den och åt den utan tillbehör. Såvida inte den råa potatisen jag tuggade på under tillagningen räknas. För att sätta lite smak på tråk-fisken hade jag i allehanda kryddor. Citronsaft, örtsalt, citronpeppar och salt. Det hjälper föga med kryddor när fisken är halvt rå kan jag meddela. Fattar inte varför heller. På paketet står det klart och tydligt att det ska sjuda i 4-6 minuter. Jag chansade inte utan lät den puttra i goda 10 minuter. Plus att jag skar upp den i mindre bitar oxå.

Haha, vilken idiot jag är. I just detta ögonblick slog det mig på vilket sätt jag brustit i förberedelserna. Anvisningarna på förpackningen förutsätter ju att fiskblocket är tinat. Vilket det inte var. Bara tillräckligt för att jag skulle kunna dela upp det i mindre bitar. Ja där har ni en anledning god som någon att hålla sig borta från hemlagad mat. Det är alltså 2-0 till torskfilén i matchen mot mig.

Alla fall ingår torskdieten i någon form av hälsoplan för årets sista dagar. Jag försöker att undvika onyttigheter så långt det går. I synnerhet de dagar jag inte spelat squash. Problemet jag stött på stavas A-l-l-a-d-i-n-a-s-k. Den fick jag i 30 årspresent av Zeke och i brist på andra smaskigheter går jag och snyltar i den titt som tätt. Idag var det bara äckliga praliner kvar i översta lagret. Ni vet dom som alltid blir kvar. Romrussin, körsbärslikör och trillingnöt. Nöden har ingen lag. Översta lagret lyftes bort och några godare praliner intogs. Sedan tillbaka med översta lagret igen så att nästa gästs valmöjligheter begränsas. Precis som i den gamla goda tv-reklamen.

Tidigare idag såg jag 2 filmer. Once och Burn after reading. Två väldigt olika filmer. Den första en dramafilm om 2 levnadsöden och hur deras gemensamma musikintresse gör en fattig vardag i Irland lite lättare. Filmen är en lågbudgetproduktion och stoltserar inte med några kända namn. Han som spelade huvudrollen är tydligen, precis som karaktären i filmen, gatumusiker. Stora delar av filmen innehåller musik och allting känns äkta. Ska kolla om det finns något soundtrack. Några av låtarna var bra. En bra dramafilm helt enkelt. I mina ögon en svag fyra och mycket sevärd.

Burn after reading har jag sett fram emot att se ganska länge. Hade redan på förhand bestämt mig för att jag kommer älska den. Vilket jag inte riktigt gjorde. Även fast storyn borde tilltala mig. Karaktärerna vävs samman med varandra på ett mycket fyndigt sätt. Dessutom var Brad Pitt störtskön som levnadsglad gyminstruktör. Han såg sådär riktigt korkad ut som bara ett fåtal gör. John Malkovich gjorde även han en bra roll. Plus CIA-chefen som verkligen imponerade genom att helt känslokallt prata om lik och död som om det gällde ihjälslagna flugor. Trots allt detta var det något som inte klickade. Ibland får jag för mig att jag inte kan gilla filmer lika mycket när jag ser dom liggandes i sängen med datorn på knäet. Men det tror jag inte stämmer. Däremot var jag lite trött när jag såg den och kanske inte var så mottaglig som jag kunde ha varit. Jag tycker inte den var dålig. Fortfarande klart sevärd och en stark trea.

Undrar om det var full aktivitet på Skepparn ikväll? Dans på borden och en klappkanon karaoke-värd? :)

G-natt